Men tack och lov finns det ju positiva nya erfarenheter att glädja sig åt också.
Igår såg jag en "mysko" fjäril, som landade i gräsmattan en bit ifrån mig. Naturligtvis smög jag närmare, och lika "naturligtvis" flög den iväg innan fotograferingen. Men den kom tillbaka. Gång på gång.
Till slut kom jag lite närmare. Men den vägrade visa upp sig. Envist knipande ihop sina vingar för att inte visa upp det vackra mönstret på sina mörka vingar. Men den har väl insett sin uppgift här i världen. Vet man inte vart man är på väg; fråga Kartfjärilen.
Om du sedan kan förstå dig på kartan på vingarnas undersida - det var en annan sak.
*****
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar