.. lyckades det.
Det var en pärs, faktisk. Mest för att det är ett så kallat 'minipussel'. Bitarna är 10-13 mm stora. Inget för fumliga fingrar.
*****
Inget jobb för mig, även om jag inte är särskilt höjdrädd.
Men den där vingliga armen, placerad på en liten lastbil som hissats upp på fyra pålar som står på isigt underlag. Njae ...!
*****
Men nu läser jag i både tidskriften Filter och Vi att det delvis går åt ett annat håll. Kul, tycker jag. Håller vi på att bli 'överdigitaliserade'. Mättade, kanske?
På ett kafé i Stockholm har man gemensam lösning av Melodikrysset. Förfest med På spåret innan man går ut i nöjessvängen är ett annat exempel. Fler varianter finns.
En ny generation håller alltså på att 'mysa in sig' i de vanor som äldre personer hittills varit majoritet i.
Man kanske inte är så töntig ändå. Inte för att jag löser Melodikrysset. Det tycker jag är lite passé. Något som mina föräldrar ägnade sig åt. Jag har svårare kryss att ta tag i.
*****
.. kom ut i väntrummet och hämtade mig före avtalad tid. Jag hade ju checkat in via SMS, som man gör nuförtiden, så de visste väl att jag var här.
Det var dags att operera bort den lilla skavanken på mitt huvud. Ett litet sår, som aldrig ville läka och som en hudläkare tagit en biopsi från i början av november. Nu var det dags att göra något mer definitivt.
I min tankevärld hade jag föreställt mig en så kallad kryobehandling, där man fryser bort hudförändring, snabbt och elegant.
Men så blev det inte. Det blev kirurgi. Lokalbedövning och skalpell. Och efterverkningarna blev ju förstås därefter. Tur att det är vinter, för då kan jag ju ha mössa på mig. Synd att det inte är påsk, för då hade jag struntat i mössan. Ser ju ut som en påskkärring.
I två dygn ska jag ha den där kompressen under den glamorösa 'bandanan'. Därefter behöver jag bara det plåster som sitter direkt på såret. Den 12 februari får jag ta stygnen, så då får vi se hur det ser ut då.
*****
.. att studera människor, och människors beteenden. Ofta blir jag förundrad. Ibland går ett beteende i vågor. Plötsligt syns det inte alls, men kommer tillbaka senare.
Jag har nämnt ett för en tid sedan.
 |
| På väg att dela ut pris i Guldbaggegalan. Filip Berg med händerna säkrade. |
Sedan har vi tjejerna eller de unga damerna, ja upp till 40-årsåldern. En övervägande del av dem verkar inte ha upptäckt att jackan, kappan, eller vad man nu har för ytterplagg, är utrustad med någon form av stängningsanordning. Nä - här ska det fladdra. Ibland oavsett väder. Och blir det lite för kallt, så drar man eventuellt ihop plagget och håller ihop det, antingen med ena handen, men vanligast med korsade armar.
Alltså - vad handlar det om? Är det influerare som inte vet bättre, eller ...?
*****
.. varför just detta inlägg från april 2013 är det mest lästa de senaste sju dagarna.
*****
 |
| På ICA funkade dock dörrarna. |
.. vinprovning i bostadsrättsföreningen var lite annorlunda. Här handlade det inte bara om vinsorterna. Nej, här handlade det också om glasen.
Vi provade samma vin i olika utformade glas. Jag var lite frågande om det verkligen kunde vara sant att smaken varierade beroende på hur glaset såg ut. Men det visade sig med all tydlighet, att så var fallet.
Mest iögonenfallande var, när vi hällde upp ett vin som vi först smakat i en generös kupa, i en plastmugg. Det goda vinet förvandlades till något som smakade vatten. Liten överdrift, förstås. Men det var märkligt. Om vi sedan hällde tillbaka vinet i ett riktigt glas, så blev det riktigt gott igen.
Jag tänker inte recensera de olika vinerna här. Det enda jag kan säga är att de var goda - bara de serverades i lämpligt glas. Det låter lite snobbigt.
Men jag är ju snobb.
*****
Vi flyttade till vår nuvarande lägenhet 1987. Nytt och fräscht. Det är det förstås ännu eftersom vi vårdat boendet. Några genomgripande förändringar har vi inte gjort. Inte byggt om köket. Original vad gäller skåpluckor och tillhörande handtag. De sistnämnda har förresten börjat dyka upp på nya inredningar också.
Kyl och frys, samt spis är förstås utbytt.
Ovanför diskbänken sitter en lysrörsarmatur finurligt inpassad. Där började ljuskällan plötsligt fladdra oroväckande igår. Vi försökte erinra oss om vi någonsin bytt lysrör där, men kunde inte komma på att vi gjort det. Men nu var det alltså dags.
Rätt tänkt av mig. Träffade en ung och mycket kompetent expedit, som kom fram och undrade om jag behövde hjälp. Lysrör av den kända sorten fanns inte.
*****
 |
| Kunde tyvärr inte få nån bild när de åkte förbi månen och Jupiter. |
Skred av Sara Strömberg. Handlingen äger rum i Åretrakten. Jag har inga förväntningar. Har inte hört något om den, eller om författaren. Ruskigt tätskriven verkar den som. I alla fall de första sidorna.
*****
