.. juridik i två timmar. Vi är med i något som heter Senioruniversitetet. Där sker föreläsningar av de mest varierande ämnen. Idag alltså frågor om lag och ordning i livet. Testamenten, framtidsfullmakter, arvsordning m.m.
Tankeväckande och säkert underlättande i en framtid. Särskilt för de som har barn, inte är gifta, eller äger fastigheter, eller kanske en kombination av allt det där.
Bra att ta tag i.
*****
6 kommentarer:
Bra att du tar upp detta. Vi har gått igenom - och också korrigerat och lagt till genom åren - allt det där. Eftersom vi är gifta för andra gången, har tre barn var på var sitt håll sen tidigare och dessutom har haft gemensamma fastigheter i både Sverige och Frankrike inklusive arv som är enskild egendom. Enskild fullmakt och en bankfullmakt räcker väl, framtidsfullmakter har den obenägenheten att för att gälla ska innehavaren vara den som (tillsammans med läkare oftast) vara den som bestämmer när den ska träda i kraft. Inte så roligt beslut att fatta om partnern drabbas av demenssjukdom t ex.
De flesta i vår omgivning, utbildning och ålder till trots, har INTE gjort det här. På samma sätt som man inte preppar för kris utan tror att det ”löser sig”. Och de flesta nöjer sig dessutom med samboskap som är det enskilt juridiska största misstaget man kan begå - man tror att sambolagen är likvärdig med äktenskapsbalken vilket är helt fel och riskerar att få katastrofala följder.
Har man sk särkullbarn - i både nytt äktenskap och samboförhållande - är det extremt viktigt att man reglerar sånt här. Otaliga är framförallt de kvinnor som har funnit sig stå utan både bostad och ekonomiska svårigheter när det gällt att lösa ut särkullbarnen. Som i påfallande många fall hellre kräver sin lagliga rätt efter förälderns död än månar om den efterlevande partnern!
Det där med vardagsjuridiken och dess betydelse har i alla år förbluffat mig att man inte förstått vikten av. Bara att reda ut och bli överens om (och uppdatera när det behövs) och sen sover man alltid gott om natten när det gäller den frågan iallafall!
Här gjorde vi tidigt upp hur det skulle bli om den ene gick bort. (om .., jag menar: när). Eftersom huset i stort sett var betalt när jag flyttade hit, tycker jag mig inte ha någon rätt att kräva pengar - han betalar ju allt som har med huset att göra också -. Däremot, om han dör före mig, utfaller en rejäl summa till mig och i testamentet står också att om jag VILL, önskar han att jag får bo kvar så länge jag vill. (Men det vill jag inte, jag fixar inte ett stort hus själv). Dottern får göra vad hon vill med huset. Dör jag före, går det som finns på mina konton till mina barn. Nu är det ju enklare för oss, som inte har gemensamma barn.
@Monet
@Elisabet
Bra att vara medveten om detta. Själva har vi ju inga barn, och är gifta, så då blir sakerna inte så komplicerade.
Bert: ja, i ert fall är det ju faktiskt helt okomplicerat. I vårt, med särkullbarn (som i min mans fall heller aldrig accepterat att han gifte om sig med mig) har det ju varit extremt viktigt att se till att de inte fått tillgång till mer än sin laglott, dvs 1/4 av våra gemensamma tillgångar vid hans död före min istället för arvslotten som är hälften. Också om man är gift (mycket värre om man är sambo) råkar många, framförallt kvinnor, ut för att behöva gå från hus och hem för att kunna lösa ut barnen. Som ju till skillnad från gemensamma barn ärver direkt och inte behöver vänta tills båda föräldrarna är döda för att få ut sitt arv.
Vi har genom åren fått lägga ner ordentligt med kostnader för att få det här så juridiskt korrekt det bara går. Allt fick göras om på franska då det är helt andra arvslagar där och så sen göras om igen i Sverige. Vi är också helt avrådda från framtidsfullmakt, dels av skälen jag skrev ovan men också för att den inte fungerar som fullmakt vid t ex fastighetsförsäljning. Bankerna godtar dem heller inte utan kräver sina egna och/eller generell fullmakt. Det är däremot extremt viktigt att ha för båda parter, jag som levt med kognitiva sjukdomar både i min familj och bland många i vänkretsen (vi är ju äldre än ni) har ju sett det elände som uppstår när alla tillgångar fryses vid dödsfall. Eller att otillbörliga saker skett under demenssjukdom som kunde ha stoppats med hjälp av fullmakt.
Nu är alla våra hus genom åren sålda och mycket lite kvar efter reavinskatter och dyra flyttar för barn att bråka om och det känns väldigt skönt. De har heller inget behov av något arv, samtliga är självgående med goda egna ekonomier så det där med att spara till barnen behövs inte idag. Ting med affektionsvärde är viktigare att lämna kvar.
@Monet
Just det där med fullmakt är ju en relativt ny rutin från 2017. Den verkar inte helt godkänd i alla instanser heller. Den kan tydligen tolkas olika.
Generella fullmakter har alltid funnits. Framtidsfullmakt är relativt ny och tanken var att den skulle ersätta godmanskapet för att underlätta inom familjer och själv kunna sköta interna affärer. Den har sen dess kritiserats för att det just är inom familjen det ska avgöras när fullmakten ska träda i kraft (och hur lätt eller kul är det att säga till sin förälder och/eller partner att nu är du inte längre beslutsfähig så nu kommer jag att använda mig av den fullmakt du skrev på när du fortfarande var ”vid dina sinnens fulla bruk”?)
Sen, trots att de är tvungna, accepterar de flesta banker dessutom inte några som helst fullmakter utöver deras egna. Och, det värsta, en framtidsfullmakt godkänns nu inte längre vid fastighetsförsäljning, ett område där den verkligen var tänkt att kunna göra nytta.
Så nej, generell fullmakt och bankfullmakt är det just nu mest heltäckande!
Skicka en kommentar