Jag går närmare för att försöka få en bättre kameravinkel. Det visar sig vara en sparvhök. Fågeln sitter stilla och iakttar mig. Verkar oskygg, men det finns förstås en gräns. Då flyger den ner till resterna av en duva, som den tydligen har slagit och käkat en del av.
Spännande natur mitt i stan.
*****
Tänk, att hökar och andra rovfåglar har så arga ögon!
SvaraRaderaPs. Fint fångat också, Bert! Ds.
SvaraRaderaJo Bert - en stark karaktär och sevärd rovfågel det där som du fångat fint på bild. Där återspeglas mycket av integritet och attityd. Sparvhökens gula iris är i sig en storartad estetisk upplevelse. Denna individ bör ju vara en hona då hanen är rödbruntonad på huvudets sidor och med lätt orangeröd tvärbandning på bröst/buk.
SvaraRaderaApropå mathållningen på bilden så äter den helst/alltid hjärnan först på slaget byte som innehåller mest fett och energi. Det måste gå fort. Att plocka av fjädrar tar tid, andra hungriga intressenter kan finnas i närområdet.
Höken är småfåglarnas värsta fiende menar många men det tycker jag är fel. Höken är en viktig småfågelregulator som håller stammarna genetiskt friska då den oftast får hålla till godo med gamla, skadade och sjuka individer. Småfåglarnas bästa vän alltså sett i ett större existentiellt sammanhang för att gestalta och betona helheten den s.k. holismen.
@Elisabet
SvaraRaderaJo. De vill sätta sig i respekt.
Tack för beröm. Man har ju en bra mobil. 😎
@Thord Wiman
SvaraRaderaJepp - det är en hona.
Med tanke på de fötter man skymtar i blodet, måste det väl vara en mellanstor art som råkat illa ut.
Thord Wiman:Tack som berättade! Intressant, särskilt det där med hjärnan.
SvaraRadera