Jo, tjusig är bara förnamnet. Jag hoppas och tror på bra framtidsutsikter för ormen. Många vill ha den tillbaka till sina stugor och torp inte bara för att den är världens effektivaste sork och råttfälla, det finns en saknad också och en modern kunskapsinhämtad insikt om ormens stora roll i de ekologiska näringsvävarna.
De flesta inser att all svartmålning, alla negativa rykten om ormen som farlig inte alls är sanna. Absolut kan orm och människa leva fredligt respektfullt sida vid sida.
Samtidigt är det ju en skönt genomsyrande känsla och viktigt att det fungerar det här med det kretsloppmässiga och ekologiska, att den biologiska mångfalden existerar utanför ens egen knut.
Jag vill inte tro att ormen i ett av världens mest sekulära länder efter 2.000 år fortfarande ska behöva lida för dess påstådda roll i dramat i Lustgården, att det ännu i våra upplysta dagar finns människor som tror på denna visserligen väl framställda men ack så absurda saga.
Nej, jag tror på en kraftfull renässans för ormen även om barn, hundar och ormar är en kombination som innebär ett evigt dilemma.
Är huggormen bofast på din tomt Bert? Namngiven?
ORM!
"Vi älskar värme, solens värme. Men vi lever farligt exponerade i solgasset. Vi ormar kan t.om. dö av misstag. Det känns orättvist. Man skulle inte tänka på döden så här i solgasset utan på att sperman ska mogna. Därtill behövs en viss mängd sol. Vi lurar inte alltid på byte. Någon rationellare form än vår finns inte. Ingen graciösare rörelse.
Vi trampar inte ner, lämnar inga spår. Den som stannar för att titta, ser vår skönhet och fridsamhet. Listig? Det är ett mänskligt påhitt. Det ska stå smidig, elastisk, följsam. Men på vår vakt är vi intill giftighet. Det är psykiskt väldigt påfrestande för den långa bålen. Men om ni visste vad den njuter av solen. Den här ständiga livsfaran är egentligen avundsvärd. Känslorna jag väcker är starka. Människan har valt hatet. Inte jag.
thord wiman: Bofast vet jag inte. Men vi har rätt mycket orm här normalt. Men trots det är det två år sedan sist. Men då hade vi tre ormar på tomten samma dag, just strax före midsommar.
Jag har respekt för huggormen, men är inte på något sätt rädd för den. Den hör hemma här, även om jag förstås inte skulle uppskatta om den "flyttade in".
Fysatanigatan jag hade nog aldrig gått ut mer. Stampa i marken så du skrämmer skiten ur dem :) Jag blev biten av en ogiftig orm en gång när jg var liten. I hälen. Det såg ut som en kopparorm men det är ju en ödla. Kan varit en snok i närheten. men biten blev jag och giftig var den inte och märken hade jag och ont gjorde det.
Jag minns ormboet vid gruvan ...jag var vid när jg var fem år...med alla ormbarnen som VÄSTE. Äckliga huggormar. Men det var inte där jag blev biten.
Tänkte skriva glad midsommar nu....men den är ju slut
8 kommentarer:
Just precis, varför ska de ligga på bryggorna just där man ska gå ;) , stora är de i år också.
Så bar att jag inte befinner mig på Rånlandet ...
Monica: Hellre där än i gräset. ;) . Stora är de. Det är gnagarår och därmed mycket mat i magen.
Cecilia N: Himla bar!
Jo, tjusig är bara förnamnet. Jag hoppas och tror på bra framtidsutsikter för ormen. Många vill ha den tillbaka till sina stugor och torp inte bara för att den är världens effektivaste sork och råttfälla, det finns en saknad också och en modern kunskapsinhämtad insikt om ormens stora roll i de ekologiska näringsvävarna.
De flesta inser att all svartmålning, alla negativa rykten om ormen som farlig inte alls är sanna. Absolut kan orm och människa leva fredligt respektfullt sida vid sida.
Samtidigt är det ju en skönt genomsyrande känsla och viktigt att det fungerar det här med det kretsloppmässiga och ekologiska, att den biologiska mångfalden existerar utanför ens egen knut.
Jag vill inte tro att ormen i ett av världens mest sekulära länder efter 2.000 år fortfarande ska behöva lida för dess påstådda roll i dramat i Lustgården, att det ännu i våra upplysta dagar finns människor som tror på denna visserligen väl framställda men ack så absurda saga.
Nej, jag tror på en kraftfull renässans för ormen även om barn, hundar och ormar är en kombination som innebär ett evigt dilemma.
Är huggormen bofast på din tomt Bert? Namngiven?
ORM!
"Vi älskar värme, solens värme. Men vi lever farligt exponerade i
solgasset.
Vi ormar kan t.om. dö av misstag.
Det känns orättvist.
Man skulle inte tänka på döden så här i solgasset
utan på att sperman ska mogna.
Därtill behövs en viss mängd sol.
Vi lurar inte alltid på byte.
Någon rationellare form
än vår
finns inte.
Ingen graciösare rörelse.
Vi trampar inte ner, lämnar inga spår.
Den som stannar för att titta, ser vår skönhet
och fridsamhet.
Listig? Det är ett mänskligt påhitt.
Det ska stå smidig, elastisk, följsam.
Men på vår vakt är vi
intill giftighet.
Det är psykiskt väldigt påfrestande
för den långa bålen.
Men om ni visste
vad den njuter av solen.
Den här ständiga livsfaran är egentligen avundsvärd.
Känslorna jag väcker är starka.
Människan har valt hatet.
Inte jag.
Eeva Kilpi
Orm, 1978
thord wiman: Bofast vet jag inte. Men vi har rätt mycket orm här normalt. Men trots det är det två år sedan sist. Men då hade vi tre ormar på tomten samma dag, just strax före midsommar.
Jag har respekt för huggormen, men är inte på något sätt rädd för den. Den hör hemma här, även om jag förstås inte skulle uppskatta om den "flyttade in".
thord wiman: Men att du missade lingonen..... 8-) O:-) =-X :-P ;) =-O
Fysatanigatan jag hade nog aldrig gått ut mer. Stampa i marken så du skrämmer skiten ur dem :) Jag blev biten av en ogiftig orm en gång när jg var liten. I hälen. Det såg ut som en kopparorm men det är ju en ödla. Kan varit en snok i närheten. men biten blev jag och giftig var den inte och märken hade jag och ont gjorde det.
Jag minns ormboet vid gruvan ...jag var vid när jg var fem år...med alla ormbarnen som VÄSTE. Äckliga huggormar. Men det var inte där jag blev biten.
Tänkte skriva glad midsommar nu....men den är ju slut
Kram
/Susanne
Skicka en kommentar