Sveriges, eller kanske världens brantaste potatisland finns i Ammarnäs. En fantastisk liten by med 70 invånare i Sorsele kommun. Dit styrde vi kosan på midsommardagen. Vädret var något blidare än på midsommaraftonen. Solen sken ibland och vinden hade mojnat.
|
Utsikt från potatiskullen mot deltalandet |
Byn ligger vid vägs ände. Nästan. Ett par mindre vägar slingrar en bit längre upp i fjällvärlden, men de är "blindtarmar"; de tar slut efter någon mil. Här i byn lever folk av lite av varje. Turism förstås (det finns två hotell), men de flesta jobbar med flera verksamheter, som styrs av årstiderna. Jobbar man med skidbacken på vintern, så jobbar man kanske med fiskeguidning på sommaren. En
forskningsstation finns också, administrerad av Lunds universitet. Det handlar bland annat om ornitologi. Det deltaland som Tjulån bildar tillsammans med Vindelälven intill byn, är ett fågelparadis. Men forskningsområdena är flera. Ammarnäs ligger i Vindelfjällens naturreservat, som är Sveriges absolut största. Forskningen täcker alltså flera grenar inom djur- och växtliv.
|
Se den lilla, lilla människan som går och kupar potatisfåror längs ner i backen |
Men potatisbacken är kanske mer känd som ett varumärke för Ammarnäs. Här kan hugade odlare bli tilldelade en sektor från toppen till botten att odla sin potatis på. Varje odlingslott blir alltså en granformad jordplätt, smal upptill och bredare och bredare ju längre ner man kommer.
Backen vetter mot söder och drar alltså åt sig solvärme tidigt på säsongen. Och den ger gratis träning, när potatislandet ska skötas, kupas och rensas. Den är hög och brant.
Vi pustade upp till toppen, men bara för att se på utsikten, och göra oss förtjänta av ett storfika på Wärdshuset, innan vi återvände de nio milen till centralorten Sorsele och ännu en matorgie till sena natten.
*****
I Ammarnäs har jag varit många gånger. Undrar om Enar lever, han som körde båttaxi över Tjulträsk förr?
SvaraRaderaJag glömmer aldrig när jag kom ned från fjället, rejält trött, varm och svettig och Enar stack ner handen i det kalla vattnet, intill båten, och fiskade upp en iskall läskedrycksflaska som han bjöd på. Vilken tajming.
De är duktiga på att ta hand om turisterna där. Mysig by.
RaderaEn av fiskeguiderna heter Ulf Johansson och var min chef under tiden på Ica i Malå. Ja, hans fru Bodil också, för den delen ,-)
SvaraRaderaJa, han finns kvar.
RaderaDet är just det som är charmen med Ammarnäs, att vägen tar slut. Mindre "utveckling" och exploatering än i Tärna-Hemavanområdet som nästan har mist all genuinitet. (Finns det ordet?) I synnerhet H-avan, Tärna ligger lite efter eller vad man ska kalla det.
SvaraRaderaIngela: Håller helt med dig.
RaderaJag vet inte mycket om Ammarnäs men jag vet att de har en potatisbacke!
SvaraRaderaMen nu vet jag ju lite mer. Tänker också att det varit dåligt med resor till svenska fjällen sista åren. Borde ändras på!
Turtlan: Borde ingå i varje invånares allmänbildning. På'nå'sätt.
RaderaSynd att Ni inte åkte mot Arjeplog och kom till mig på frukost.
SvaraRaderaHälsningar från Mellanström
Det får bli nästa gång.
Radera