Jag brukar inte vara särskilt väderkänslig, egentligen. Det växlar ju. Ibland sol - ibland mulet. Normalt alltså.
Men nu börjar någon slags gräns nås. Idag lovades sol, åtminstone mitt på dagen. Men inte har vi sett någon. Det är mulet, mulet, mulet och mulet. Regnar ibland. Men sedan mulet. Femtielva nyanser av grått.
Hela september. Och hittills i oktober. Samma visa varje dag.
Vi åkte ut till stugan för att titta till, eftersom vi inte varit där i helgen. Tänkte att vi kunde ta elvakaffet där i den utlovade solen. Kanske till och med på terassen. Men att sitta under en, visserligen torr, skurtraseliknande himmel var inte så lockande. Vi gjorde vad vi skulle. Hällde i oss lite kaffe inomhus och åkte hem i grådasket.
Det börjar bli deprimerande. Och jag är glad att vi åtminstone fick en vecka på Kreta.
Ska man behöva D-vitamintabletter?
Vädret borde skämmas.
Ordentligt!
*****
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att kommentera.