Skymningstur

Sitter hemma vid köksbordet. För en stund sedan hemkommen från lunch på stan. En något överkokt pestokolja, med utmärkt ljummen röd quinoapotatissallad och grönsaker. Jo, jag håller på att testa lunchställen, efter att mitt stamhak beslutat att bara ha kvällsöppet. Det har jag skrivit om förr och ännu förrare. Friends, som dagens ställe heter, behöver nog fler tester.

Men nu satt jag alltså vid köksbordet och filosoferade sådär lite i allmänhet. Lyssnade på P1, förstås. Kulturtimmen mellan klockan ett och två på eftermiddagarna ger alltid något intressant.
 - Nä - nu går jag ut och går en sväng. Kan ju handla på hemvägen, tänkte jag.

Sagt och gjort. Det blev i och för sig ingen längre rutt. Men håller man bara hög takt, så blir det poäng. Poäng i aktivitetsarmbandet. Uppför backe och nerför backe. Förbi mysiga hotell Amber inrymt i gammal och förmodligen k-märkt träkåk inte långt från järnvägsstationen.

På floras kulle träffar jag älgen Mooses (Jo, det ska vara två oo. Gissa varför?), som i fjol höll till på Köpmantorget. Här tror jag han trivs bättre. Stor och ståtlig.

Och inte långt ifrån älgens marker kan jag konstatera att det finns möjligheter att göra snygga, eller åtminstone originella husfasader om bara viljan finns. Motsatsen är det vanliga nuförtiden. Huset är säkert byggt på 50-talet, men har det senaste året genomgått en grundlig renovering. Hyresgästerna har ännu inte fått flytta in, men det är nog inte långt borta nu. Då kan de glädja sig åt att ha ett unikt hus i Luleå centrum.

Vad tycks?

---
Vidare in mot stan och affären, där jag skickligt lägger beslag på det som står på listan. En fiktiv lista, som bara finns i mitt huvud. Jag tränar ju. Filmjölk, bananer och äpplen. Men mitt pensionärssinne som håller på att utvecklas till att bli alldeles utmärkt hittar också kaffe till 24.50 kronor per paket. Det får bli två stycken.

Men jag gör ännu ett fynd, som hittar något som jag spanat efter en tid nu, när maskindiskmedlet därhemma börjar sina i sin påse. Då, för något år sedan, lyckades jag med bedriften att bärga 4 stycken påsar till löjligt lågt pris. I ett tvåpersonershushåll, som dessutom sällan används på helgerna, eller på hela sommaren, har det räckt gott och väl i över ett år. Men på senare tid har desperationen satt in.
 - Ska jag verkligen behöva betala bortåt 85 spänn för att få diska, har jag tänkt.
Det var nu jag hittade skatten. Nu fick jag två förpackningar (summa 82 diskningar) till priset 118 kronor. Wow, vilken tur!

Glad traskar jag hemåt i skymningen. Lyckan är fullständig. Man har inte så stora pretentioner.

*****