Inte underligt

Att jag känner mig tveksam till kulturyttringar från det stora landet i väster, bör vara väl känt. Jag har ett visst förtroende för en del sidor av det landet, men ofta så bleknar det. Inte minst har jag undrat hur det är ställt, när en fullkomlig blådåre kan bli president, trots att han är vald på "demokratiska grunder".

Men många svenskar beundrar ohöljt allt som kommer därifrån. Utan att sålla. Det är vanor (skrikande programledare; läs Luuk), seder (Halloween), glamour, film och teveunderhållning. Allt det där som fullkomligt sköljer över oss och som dränker det mesta av den kultur som finns på närmare håll, eller på andra håll i världen.

När jag ser en krönika i en av våra lokaltidningar blir jag nästan lite skrämd. Den är skriven av en krönikör som jag vanligtvis gillar och håller med. Men nu trampade han igenom, om man säger så.

Och jag inser att det inte är underligt att det blir som det blir, när jag ser hans preferenser i det utbud som finns. ".. den högsta formen av kultur." Jo, jag tackar jag! Och betackar mig. Själv har jag bara följt serien Bron bland de exempel han beskriver som världsklass. (Även om jag tycker att Saga börjar bli lite för robotaktig för mitt gillande, om man ska döma efter första avsnittet för i år.)

Men det kanske inte är så konstigt att även svenskproducerat anpassas efter mönster från USA. Störtfloden påverkar förstås.

*****