På väg ut från lunchrestaurangen (vegetariskt idag) ser jag tre yngre kvinnor sisådär tio meter bort. De är på väg mot mig, tror jag. En av dem går med kryckor. Därför stannar jag vid dörren och håller upp den i tron att de ska in och käka.
Visst. Det ska de.
- Varsågod, säger jag.
- Det var en riktigt norrbottnisk man, som står och håller upp dörren och väntar, sa kryckkvinnan, och log.
Jag blev lite överraskad.
- Ja, du ska veta att de flesta visserligen kan öppna dörren. Men när man väl passerar så tycker de att man kan ta hand om dörren själv, fortsatte hon.
Så'na är vi.
*****
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att kommentera.