En torsdag ...

.. som många andra. Upp tidigt. Frukost och allmänt pyssel (Läs snöskottning.), innan det bar iväg på träning.

Anders messar och frågar om val av lunchställe. Jag föreslår  bistron. Det blir valet.
- Sådär tjugo över elva, frågar han.
- Blir bra, säger jag.

Strax efter elva promenerar jag iväg. Vädret är mysigt. Lite yrsnö. Sex grader under noll. Jag beställer en ångad sej, och får ett fönsterbord. A anländer och vi surrar om det mesta.

I, som jobbar extra (hon är pensionerad) på Teaterhögskolan som kostymör får syn på oss och kommer förbi och pratar en stund. Både teatern och Teaterhögskolan ligger i huset.

Hon berättar att hon håller på med examensuppsättningen, en pjäs av en tysk författare.

Vi käkar vidare och unnar oss två småkakor var till kaffet, innan vi bryter upp och vandrar iväg mot våra skilda mål. Anders till jobbet och jag till bokhandeln. Hittar en annan A, nämligen Andreas vid deckarhyllan.
- Men ... Det var längesen, säger jag. Jag träffar din fru oftare.
- Jo. Man bor ju utanför stan, och får inte komma hit så ofta, skrattar han.
Vi blir stående en bra stund. Han berättar att han är mellan två jobb och just idag ska  iväg till Trygghetsrådet.
- Det är bra, säger jag. Där får man lära sig mycket nyttigt.
A är hjälpmedelskonstruktör på det medicinska planet och har råkat ut för Trump. Företaget han jobbat åt köptes av ett amerikanskt bolag för flera år sedan. Nu har det företaget beslutat att utvecklingsavdelningen i Luleå ska läggas ner och verksamheten flyttas hem till USA. För att göra Trump lite mera great again.

Jag går hem och stämmer träff med dammsugaren. Undrar varför forskningen inte kan komma på varför jag går omkring krökt som en märla när jag dammsuger. Rädd att inte nå ner till golvet?

Inhandlar diverse matvaror för det knytkalas jag är  bjuden till imorgon kväll. Träffar H som blev änka i förrgår. Kramar om henne och pratar några ord.
- Ja, en sak är säker. Ingenting blir någonsin som förut, säger hon.

En vanlig torsdag.
Den återkommer aldrig mer.

*****