Om förbjudna känslor handlar filmen And then we danced, som jag såg ikväll. Den handlar om en dansensemble i Tbilisi, Georgien, och vad som händer när en ny deltagare ansluts till gruppen. Leder gör en superauktoritär lärare. Här gäller disciplin och hårt arbete. Georgisk dans har starka traditioner. Särskilt den manliga dansen, verkar det som.
Men här finns alltså också känslor av förbjuden sort. Georgien är inte ett liberalt land. Homosexualitet är inte att tänka på. Men oavsett det, så finns den. Och det är den nye i gruppen som utlöser känslorna. Filmens huvudperson blir, nästan ofrivilligt, kär i nykomlingen. Det ställer förstås till problem, som läggs ovanpå alla andra problem som finns. Trångboddhet, dåligt med slantar, hyckleri ... Livet är inte särskilt enkelt i det stora hela.
Hur det går i den här filmen, som är Sveriges bidrag till Oscarsnomineringar i år, tänker jag inte tala om. Man sitter där och hoppas, men inget är givet.
Klart sevärd.
*****
Låter helt klart intressant. Den kommer nog inte på någon av filmklubbarna, men går kanske på ordinarie program?
SvaraRaderaJäklar! Den visas idag, samtidigt som filmklubbfilmen (som också handlar om dans) och sen försvinner den från Halmstad!!!
SvaraRadera@Elisabet
SvaraRaderaJag tror den har gått på Filmstaden här också. Men jag gynnar helst inte F (F.d. SF som nu ägs av Kina.), utan håller mig till Folkets bio.
Vore underbart om filmen kunde få sluta lyckligt...
SvaraRadera@Annika B
SvaraRaderaSäger inget - så har jag ingenting sagt.
Lite kan du väl säga om slutet. DN:s slutkläm : en hoppingivande energikick utan tillsatt socker.Säger inte mycket det heller.
SvaraRadera@Astrid Binnerstam
SvaraRaderaDN:s slutkläm är väldigt träffande.
Det finns hopp, men med lite kamp.