Ja, du må undra. Igår botox och nya glasögon. Idag en modeblogg, till och med med engelskt tjusig touch. (Ooops I did it again.)
Jag har alltid varit mån om och gillat att klä mig snyggt. Inte pråligt och iögonenfallande, men prydligt. Och framförallt enligt väder, klimat och tillfälle. Därför går jag ibland in i affärer som säljer kläder. Men köper något gör jag sällan. Garderoben är ju full.
- Varför går du in i affärer, om du inte köper något, undrar du.
Till personalen som oftast är mycket trevlig, säger jag att jag inventerar.
Det uppskattas.
- Du kan komma tillbaka, när vi verkligen har inventering. Då behöver vi hjälp.
Det jag på senare tid upptäckt är att herrmodet nu börjar dra sig mot den stil, som jag hade på 70-talet. Jag vet ju att det går i cykler, men nu är det speciellt tydligt. Tweedbrallor, västar, murriga färger. Lite mindre slimmat, för att inte säga mera säckigt. (Oversize, heter det visst.)
Härom dagen, när jag hade ätit lunch på Wallstens, som ligger på övervåningen till Luleås och kanske Sveriges största herrekiperingsaffär (Inrymd i före detta Åhlens.) såg jag plötsligt några gamla bekanta. Stickade tröjor med tjusiga märken, Gant, Hilfiger, Lyle&Scott. Dyra. Blixtlås i halsen och rejäl krage. Flera varianter.
- Men, tänkte jag. En sådan har ju jag. Fick den i julklapp för minst ett decennium sedan.- Det är väl inte 70-tal, påpekar du.
Nej, kanske inte, men jag skrev ju "börjar dra sig mot ..." här ovan. Har du redan glömt det?
Alltså åkte tröjan fram.
Se där! Nu har jag förstås blivit influencer också, va?
*****
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att kommentera.