Evolutionsmysterium

Ursäkta om jag blir lite för intim. Men jag vill ju väcka dig i din grådisiga slummer, när jag har så viktiga saker att dryfta. 

Jag funderar ofta över konstigheter i den naturliga verksamheten, när det gäller åldrande. 

Att håret på huvudet blir tunnare, har jag förstås konstaterat. Rätt fort har det gått också. Jag som hade rejäl kalufs så sent som för 5-6 år sedan. Den börjar ge vika, och blottar skalpen. Inte helt, förstås. Men man kan liksom se genom håret och ner till hårbottnen på vissa ställen.

Men tydligen finns det något sorts jämvikssträvande, trots allt. För ju tunnare det blir på toppen, desto tjockare blir det längre ner. I öronen till exempel. Och på öronen också. Där får jag ansa flera gånger i veckan. 

Detsamma gäller i näsan. Och dessutom på näsan. Den dagliga rakningen får nu utökat område, utanför kinder, haka och hals. 

Det där funderar jag ofta över. Vad menar evolutionen med att skicka ut svarta och hårda strån från nästippen. Var det meningen att jag skulle bli någon sorts alfahanne med morrhår? Egentligen skulle jag vilja testa genom att skippa näsrakningen i 14 dagar. Bara för att fullgöra denna viktiga forskning.

Vi får se.

Orakad sedan igår. Små svarta strån börjar visa sig, men också en del ljusa.

*****