Varsel - eller

Tror du på spöken? Eller på andra övernaturliga saker. Normalt sett är jag rätt skeptisk mot de som hävdar både det ena och det andra. Mystiska krafter. Okända makter.

På vägen hem från lunch ute på stan stöter vi på en kvinna som Benke känner. Det blev en kort pratstund.

 - Vem var det där, viskade jag. Jag kände inte igen henne. 

 - Det var Agneta W:s äldre syster, sa Benke.

Agneta är en klasskompis till mig. I gymnasiet. 

 - Jaha. Jösses vad länge sedan man såg Agneta. Vet du om hon bor kvar i stan.

 - Jodå. Det gör hon.

 - Ja, det måste vara tio år sedan sist jag såg henne, sa jag. Men då vet vi. Nu kommer vi att träffa henne rätt snart.

Vi tar antikrundan. Den fina vägen runt Skurholmsfjärden i solskenet. Vinden är stilla, alltså obefintlig. Vacker höst. Vi möter andra strövande, springande, joggande, snabbgående människor, och blir förstås också omkörda av andra.

Jag tänkte på dagens tidigare möte - med den där syrran. På skämt säger jag till Benke att hon som kommer därborta, det är väl Agneta, förstås. Benke kisar. Solen kommer in snett från höger.

 - Jo, det är det, svarar han, och jag tror att han skämtar.

Men det gjorde han inte. Där kom Agneta i god stil promenerande mot oss. Jag kände knappt igen henne, men hon kände igen oss. Nu fick vi en lite längre pratstund. 

-----

Alltså - det där har jag varit med om förr. Att jag plötsligt kommer att tänka på någon avlägsen bekant, som jag inte sett på länge, länge. - Undrar var han har tagit vägen. Vad gör hon nuförtiden. Och tro det eller ej. Senast dagen därpå får jag veta, för då träffar jag människan.

Känns det igen?

*****