En annan tradition än hårklipp, äger också rum på torsdagar var sjätte vecka. Det är ett besök hos mina gamla kolleger, som numera huserar i huset intill frisören.
Resebranschen har det inte muntert nuförtiden. Varje gång jag kommer dit får jag veta att folk ska sluta. Nu närmast är det 5-6 medarbetare som inte har något jobb efter den 18 december. Det är deppigt. Redan i juni sas 21 medarbetare upp. Det var hälften av arbetsstyrkan. Snart är det alltså inte många kvar.
Även om det är deppigt verkar alla vara rätt realistiska. Branschen befinner sig i utförbacke. Ordentligt! En viss trötthet märks förstås, men "det måste ju gå på nå't sätt att få nytt jobb", säger flera av dem. Fikarummet är ganska ödsligt, när jag tar en kopp. Ännu ödsligare lär det väl bli.
P, så jag tycker synd om alla som drabbas av detta elände! Kanske har man köpt hus och är så glad, eller driver eget företag som hotas med konkurs, eller som i resebranschen där det blir tvärstopp. Tittade på nyheterna på morgonen där krogägarna var omåttligt upprörda över förbudet att inte få sälja alkohol efter klockan 22. Det lät som jordens undergång.
SvaraRadera@ Elisabet
SvaraRaderaSå outsägligt trist. Särskilt som kontoret här i Luleå just satsat stort på helt ny arbetsmiljö.