Jag kallar ju mig själv ordpolis. Stolt sådan. Inte för att jag alltid har helt rätt i mina utsagor, men ganska kvalificerad betraktar jag mig som.
Den senaste tiden har en del nya ord börjat dyka upp. De används flitigt. Men vet användaren egentligen vad ordet betyder? Rätt ofta betvivlar jag det.
Paradigmskifte.
Enligt SAOL betyder det vetenskapsteoretisk åskådning eller världsbild.
Tycker du att vår nya regering innebär att vi får en annorlunda världsbild. Möjligen en sverigebild. Eller talar de om en vetenskapsteoretisk åskådning, när de säger att vi fått ett paradigmskifte i och med den nya regeringen. Det låter lite hybris, tycker jag.
Vandel.
Betyder uppförande, levnadssätt. Helt enkelt. Det har också blivit aktuellt i och med de nu styrande partierna. Men de får det att låta som något negativt. Det anser jag hör till samma generalfel som de som använder ordet kvalitativ som något av god kvalitet. Kvalitativ är ingen värdering. Det betyder bara inre värde, beskaffenhet. Precis i linje med vandel alltså. Helt neutralt.
Epicentrum.
Detta begrepp används ofta som ett centrum som är mer centrum än centrum, verkar det som. Hur man nu definierar en sådan plats. Rent fysiskt betyder det en punkt på jordytan, där effekterna av en djupt liggande jordbävning blir mest märkbara på jordytan.
Har du något ord som du funderar över?
 |
| I övrigt är allt lugnt. |
*****
Nej, det har jag inte (dom du räknade upp tycker jag mig ha hört under lång tid, använder dem inte själv), men kan irritera mig på det eviga inblandandet av engelska ord som det vimlar av. Det är "case" hit och dit och ja, hur många som helst. Ofta frekvent använda av 35-40-åringar (ja, nu generaliserar jag) och av såväl män som kvinnor. Ett annat uttryck som jag tycker är så fånigt, är när någon skriver "mäh!" Nåja, det är ju en bagatell i det stora hela. Själv är jag långt ifrån ofelbar.
SvaraRadera@Elisabet
SvaraRaderaAnglifieringen irriterar mig också. Det verkar som att de som använder engelska när det finns svenska ord, tror att det låter lite tjusigt. "Case" är ett strålande och mycket vanligt exempel.
Jag håller ofta med dig när det gäller dina tankar kring ord och språk. Men just de här tre exemplen tycker jag inte är varken särskilt krångliga, svårförståeliga eller tagna ur sina sammanhang i dagens språkbruk. Ett paradigmskifte är väldigt väl beskrivet på Wikipedia och det är just skiftet, inte särskilt paradigmet som förklaras där.
SvaraRaderaÅterinförandet av det tidigare förekommande ordet ”vandel” är heller inte konstigt även om det är ett urgammal ord. Men det ska inte tas ur sitt sammanhang det heller. Man talar om”bristande vandel” och det finns också väl beskrivet vad som innefattas i det. Och det förstår också gemene man, i synnerhet som det är specifikt knutet till hur man kan, får och inte får agera som invandrare i vårt land.
Epicentrum vet kanske få att det kanske just handlar om en specifik punkt ovanför ett jordbävningsutbrott. Och att man lika gärna kan kalla något för enbart ”centrum”. Men det är ett så pass vedertaget och etablerat begrepp idag att de flesta inte reagerar och har full förståelse ändå för vad som menas.
@ Monet
SvaraRaderaTack för dina reflektioner.
När det gäller både paradigmskifte och epicentrum reagerar jag på betydelseförstärkningarna. Det blir liksom lite för mycket. Är ett epicentrum mer än en centrum? Paradigmskiftet är ju trots allt bara ett regeringsbyte - en sak som sker både här och där i världen då och då. Det låter så mycket och så mycket mer än vad det är. Märkvärdighetsstämplar kan man kalla det.
I de sammanhang jag hört vandel den senaste tiden, känns det som att det är negativt laddat utan att man påpekar det.