Jag vet att jag påpekat det förr. Ska man julhandla väldigt bekvämt, så ska man göra det på julaftonen. Mitt på dagen är bäst. Ett ärende hade jag. Ingen julhandel, men havererade kängsnören krävde nya. I gallerian Smedjan syntes knappt en enda person. Jo, på fiket satt det ett tjugotal gäster. Men i övrigt var det lugnt. På 7 minuter hade jag köpt skoremmar och vandrat vidare till nästa butik för att köpa trisslotter. Enkelt och bekvämt. Ingen stress.
Men jag anade vart folk hade tagit vägen. Nio kallgrader, noll vind, soluppnedgång. Så oerhört vackert. Isvägarna öppnade idag för gångtrafik. Det passade luleborna på att fira med att gå ut och njuta. Inte lika många som en dag i mars, men att det överhuvudtaget är öppet till jul, är ovanligt.
Vi höll oss dock på land idag. Väntade besök hemma. De skulle ringa när de var på G, och vi hann en lagom runda innan.
God Jul
*****
 |
| Syrran bor i mitt barndomskvarter. Fin gård. |
Där var det full rulle. Barn och barnbarn och barnbarnsbarn sprang omkring och lekte. Vad vet jag inte, men det hördes. Store Rufus var också där. En jätteschnauzer, som också ville leka.
Nåväl - det blev kaffe och bullar, kakor, karameller. Några av gästerna traskade iväg hemåt till sina egna förberedelser. Så blev det även för oss så småningom. Julklappar utväxlade.
 |
| På hemvägen såg vi Manhattan ... eeh ... stadsdelen Kronan på andra sidan Skurholmsfjärden. |
Sådär'ja! Då var det godaste limporna fixade. Fyllda med aprikos, russin och rostade solrosfrön. Jo, ett tärnat äpple också. Du hittar receptet här.
Renköttbullarna har hemligt recept. Tyvärr för dig.
Midvintersolstånd idag. Närmare bestämt klockan 22.48 ikväll. Då vänder det. Eller...?
Nja - det tar ett par dagar innan ljuset börjar stegras. Minut för minut. En per dag i nästa vecka. Men det börjar inte imorgon, om du nu trodde det. Imorgon är dagen faktiskt en minut kortare.
*****
... lyssna på nyheterna, eller följa med i olika medier. Världen är ju i högspänningsläge, minst sagt. Pandemin pågår fortsatt. Inget tvivel om den saken. Lägg på det Ukrainakriget, som får återverkan inte bara där, utan världen runt på olika sätt. Livsmedelsbrist i vissa afrikanska länder, t.ex. Ukraina har ju varit en stor producent och exportör av viktiga livsmedel. Jag vet inte om Putler fortsätter att godkänna den exporten.
Och nu kommer denne despot med fler förtäckta hot. Mer och mer allvarliga. Kärnvapen är inte uteslutet. Tidigare var det taktiska kärnvapen han nämnde. Nu är det interkontinentala kärnvapenrobotar på gång. Och det inom kort, som han säger.
Som sagt, man törs snart inte lyssna. Men man måste väl. Tyvärr!
*****
.. närmare och närmare. Här är fördegen till Berts godaste bröd på gång. Den ska jäsa till imorgon då huvuddegen kompletterar. De torkade aprikoserna som ska vara med också, ligger nu i blöt, för att bli möra och goda. Osvavlade, ekologiska förstås.
Och rödlöksmarmeladen är igång på spisen. Den blir så god. Bra till skinka, eller köttbullarna - de som blir till under morgondagen. Gjorda på renfärs.
 |
| Fördeg |
 | ||||||
| Aprikoser |
 |
| Rödlöksmarmelad på G |
*****
Men då kommer det väl någon som säger att det vore toppen för en så'n som jag.
Kallbad har jag ibland nyttjat på fjällvandringar, då inget annat erbjuds. Man tvättar sig i en fjälljokk och lägger sig sedan i den för att skölja sig och hoppas att det inte finns någon inom en kilometer nedströms som hämtar dricksvatten i samma vattendrag. Oftast är det inte så.
Men att förbereda sig för det som väntar vinterbadarna här i innerstan - näe, det får vara för mig.
Fast det finns ju en bastu att värma sig i, förstås.
Bara som ett bevis på att jag inte alltid varit så feg, visar jag här en bild tagen vid Vassijokka en solig augustidag 1958. Det var en väldigt varm augustimånad. Vi tillbringade en vecka i fjällen med högsommartemperatur, förutom de två sista dagarna den veckan. Då vaknade vi till nyfallen snö på topparna.
 |
| Mamma står och väntar på att den kåsa vatten hon just slungat iväg mot mig, ska landa på min rygg. Jag förstår vad som väntar. |
Hur skulle vi nu göra? Ska vi åka ut till stugan i helgen. Kosta på oss en elräkningshausse. Eller ska vi stanna hemma i helgen. Ja, normalt skulle vi säkert ha åkt dit för åtminstone en övernattning. Men vi avstod. Det jag hittills sett av vad förbrukningen i december har kostat hittills, avskräcker. Och då har vi inte ens varit där, utan den el vi förbrukar är underhållsvärme (vi har 7 grader i huset), kyl och frys, och en adventsstjärna. Jag tänker inte föda elföretagens vinster mer om jag kan undvika det. Visst - jag vet att du som bor söderut har det ännu värre, men nu har vi ungefär samma priser här uppe i norr. Utan kompensation. Vi, som har både fullkomligt tilllräcklig produktion, som vi delvis exporterar och en längre kallperiod än du i syd, kommer förmodligen inte att få något alls.
Jag tycker nu att elbranschen borde avstå hela eller del av sin vinst (de gör ju ständigt miljardvinster) en tid framåt och låta oss betala vad det då kostar.
Nåväl. Vi åker ändå ut för att titta till vistet. Allt i sin ordning. Vi har tänkt kosta på oss en långhelg vid trettondagen i alla fall, men det blir då på nästa elräkning.
Säger God Jul stugan, och kör hemåt i solnedgången.
 |
| Vägfoto: Benke |
Hans "show" Kaffet berättade nämligen om en tågresa från Umeå till Stockholm. Han råkade hamna i samma kupé som Sara Lidman, P-O Enqvist och Torgny Lindgren. Han råkade även spilla ut kaffe över dem, vilket ledde till både det ena och det andra.
Fart och fläkt. Olof är rena akrobaten ibland. Hänger till och med uppochner en stund. Det är också mycket satir, speciellt över svensk tågtrafik. Stationsutrop ljuder då och då med helt bisarra "sanningar" som handlar om förseningar, ersättningsbussar, inställda tåg med mera. Dessutom får vi lära oss värmländska, göteborgska och umemål. Samt västerbottningens vana att benämna saker och ting i bestämd form; kaffet, filen, brödet, med mera, där vi andra skulle ha sagt kaffe, fil, bröd. Märker det dagligen på våra mejeriförpackningar. A-filen, Mellanjölken, Creme fraichen, står det på dem.Som sagt dråpligt roligt är det. Det här var sista föreställningen för året, tror jag. Men jag har redan sett signaler om fortsättning under vintern. Håll utkik och passa på. Skratt förlänger livet.
 |
| Lite mat och ett glas vin i loungebaren innan föreställningen satt fint. Här råkade en sedan många år utflyttad luletjej få syn på oss. Det blev kramkalas. Senast vi sågs var i Helsingfors, då vi plötsligt anlitade samma restaurang och bokat samma hotell. Det kan du läsa vidare om här. |
.. här i stan, så hamnar man vid vatten. I alla fall om man håller sig i innerstan. Det är ju där jag bor, så det finns inte så mycket att välja på, om man inte tar sig utanför "tullarna", som i detta fall får vara fastlandet. Innerstan ligger ju på en halvö, med vatten på inte bara tre, utan på fyra sidor. På den fjärde sidan möts man av en innerfjärd.
Idag visade sig solen. Jag fick skuggan av mig själv projicerad på en garageport till ett varuintag, när jag gick hem från dagens träningspass. Skuggan dök upp rätt plötsligt. Så plötsligt att jag nästan hoppade till av rädsla. Gick i andra tankar, förstås.
Dessutom var det väl första gången på flera veckor som jag såg solen. Så ovana kan nog läggas till orsaken.
En promenad efter lunch gjorde alltså att jag hamnade vid Södra Stadsfjärden, då solen hade tackat för sig för idag. 16 minusgrader. Absolut vindstilla.
Arktisk skymning.
 |
| Hälsade också på älgen på Floras kulle. |
"Vad är konst, och vem bestämmer det?" Det var ämnet för den föreläsning jag valde för denna dag. Senioruniversitetet arrangerade. Bertil Sundstedt, själv konstnär från Boden, men nu boende i Luleå, föreläste. Och jag hade väl lite fördomar om vad en konstnär anser om frågan.
Konst började som ett bildspråk, som fungerade långt innan skriftspråk "uppfanns" och etablerades.
Bilder målades av grottmänniskor förmodligen för att berätta något. Något annat sätt än grottmålningar kanske inte fanns.
Själv ifrågasatte jag härom sistens vad som kan betraktas som konst. Och min teori överensstämde med det som framkom alltså med all tydlighet i föreläsningen.
På pricken, tycker jag.
Fylld av självförtroende vandrade jag hemåt efter ett par timmar. Det tog inte lång tid. Universitetet för oss seniorer ligger i kvarteret intill. Det är snudd på konst.
*****
En gång i kvartalet brukar det nog bli. Men det varierar. Då träffas vi gamla medarbetare på Nyman&Schultz/American Express för att äta lunch och skvallra.
Idag var det dags. Vi var sju personer denna gång. Det varierar också. Tidigare i höst var vi bara tre vid ett tillfälle.
Givetvis pratar vi om oss själva. Berättar vad som hänt sen sist. Idag kunde jag dessutom redovisa möten med f.d. kolleger som liksom försvunnit ut i andra verksamheter, kanske flyttat från stan. De möten jag kunde redovisa var säkert med personer jag inte sett på 20-30 år.
Två av oss på dagens möte har ju också nått pensionsålder för länge sedan, men min kompis från barndomen jobbar kvar på resebyrån trots sina snart 74 år. Det funkar fint. Jag har nästan svårare att fatta att de där ungdomarna som jag en gång chefade för har gått och blivit snart 60 allihop. (Hoppas de inte läser här, för då får jag väl på moppo.)
Åldern finns i alla fall inne för att hälsan ska komma på tal. Genomgångna skavanker av varierande grad. En av oss kom på krycka. En lårbensbrottare. Hon hade snavat på ett staket.(!!!?)
Men positiviteten finns. Många skratt.
Jag gjorde ett fynd idag. En liten bortglömd burk längst bak på en hylla väckte plötsligt mitt intresse. I den burken lade vi förr i tiden - och jag menar förr i tiden - alla konsumkvitton. En gång om året räknade man ju ihop dem och skickade in för att erhålla sin återbäring. Så går det ju inte till nuförtiden, så jag förutsatte att burken var tom.
Det var den inte. Förutom en så'n där plastgrunka som man använder för att låsa upp kundvagnar på affären låg där ett mynt. En 32 år gammal slant med värdet 10 öre. Det var länge sedan jag såg ett så'nt. Verkligen.
Nu undrar jag. Sitter jag på en förmögenhet. Kan det vara värt något. Finns någon numismatiker i läsekretsen som kan ge mig ett råd. Kan myntet ha stigit i värde? Kanske hundrafalt. Det skulle ju bli ........ bortåt .... ja, jag vågar nästan inte tänka på det. Få se nu ... hm? ..... 1000 öre ... Jaha det blir ju 10 kronor.
Ridå.
