.. där på stranden. Skamlöst!
Men den fegisen vågade inte låta sig fotograferas.
Det var efter att vi ätit den varsamt stekta rödingen, med smörkokta tomater, och sköljt ner det med ett Rieslingvin från Saint Clair, som jag upptäckte honom. Något underligt försiggick på vår strand.
Jag tog kikaren och konstaterade att det var som vi anat.
Med stjärten i vädret spelade den.
Orren.
*****
Mitt i naturen :)
SvaraRaderaOT:Till en för mig helt okänd bloggare återkommer jag dag efter dag. Ibland lite lojt intresserad, ibland lusläsandes. Vad är det som gör att man man bloggar, om sitt liv, sina upplevelser? Och vad sjutton är det som gör att man läser, återkommer, blir nyfiken, rynkar pannan, skrattar och nickar instämmande? Jag har inte en aning, men jag fortsätter läsandet, nyfikandet och längtar dessutom efter stekt röding.
SvaraRaderaragna: Precis! Men du kanske har något liknande på din strand ibland! ;)
SvaraRaderalena: Kul att du hittat hit. Välkommen!
SvaraRaderaVisst är röding gott. Hornavanröding, speciellt.
Smörkokta tomater........
SvaraRadera....hmmmm. :-P
knapsu: Jo - Det är någonting som vi har här lite västerut. ;) Hur gott som helst, om man kan konsten. Du kanske inte har råkat ut för den kokkonsten.
SvaraRadera