Jag vet inte om jag blivit trögtänkt, eller bara gammal. Men jag upplever mer och mer att samtalsvelociteten (Snyggt ord, va!?)har ökat märkbart det senaste decenniet. Folk pratar fortare och fortare. Antagligen för att få ihop livspusslet, eller nå't.
I SR P1 finns ett program jag brukar lyssna till, som heter Kropp & Själ. Det handlar om det som programnamnet säger. Motion, hälsa, matvanor, livsstil, mental och fysisk hälsa i allmänhet. Programledaren är mästare i snabbpratning. Det snubblas på ord och det slarvas och ger intrycket av att programmet i alla lägen ska handla om .... Stress!
Imorse var måttet rågat och jag beslöt mejla redaktionen.
-----
Hej!
Varför så bråttom?
Jisses vad ni talar fort. Det är som en tävling i att hinna säga så mycket som möjligt på en sekund.
Lyssna lite självkritiskt på samtalet/intervjun med Jonas Colting i senaste programmet.
Farten i den ordväxlingen fick åtminstone mig att sluta lyssna.
När andas ni? Och hur hälsosamt tycker ni att det låter, när ni "forsar fram" genom inslagen?
Fenomenet gäller också i stor utsträckning huvudprogramledaren.
En eloge till, jag tror det är Helene Almqvist, som med djup och tydlig röst talar hörbart och oftast intressant.
Med vänlig hälsning
Bert Bodin
-----
Väntar ivrigt på svar.
*****
Programmet Stil är nästan lite tvärtom. Eventuellt har de också ökat farten lite, men de var släpigare än en lugn K Lugn om än väldigt artikulerade när det programmet började.
SvaraRaderaCecilia N: Jaså - Ja, det programmet brukar jag inte lyssna på. Men då kan man ju förstås hävda att det jämnar ut sig. ;)
SvaraRadera