torsdag, juli 10, 2014

Lekstuga

Infrastrukturminister presenterar stolt en alldeles strålande idé idag. Hon vill att avgifterna för försenade tåg ska höjas. Alltså .... Den som är ansvarig för fel på räls, kontaktledningar, kablar etcetera i vårt järnvägsnät ska reparera skadan och böta för de förseningar som uppstått. Så görs redan idag.
 - Men nu ska vi bli strängare. Ungefär så säger Catharina Elmsäter Svärd med myndig röst för att inge förtroende och minsann se till att eländet blir tillrättat.

Trafikverket utdömer slarvböterna idag, och ska så göra även i fortsättningen.

Nu är det ju så att många av de fel som uppstått de senaste åren (!!!) har berott på fel och brister som Trafikverket själva är orsak till. Det blir alltså rotting på egen stjärt; ta fram börsen och betala till sig själv! Med vems pengar?

Det låter lekstuga.

Stoppa avregleringarna!

Byt regering!

*****



5 kommentarer:

  1. Man vet inte om man ska skratta eller gråta åt denna lekstuga de har, politikerna!
    Men mest är det ju tragiskt hur de håller på.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Knapsu: Det känns i vilket fall inte seriöst. Inte på NÅGOT sätt.

      Radera
  2. Känns inte så där helt trovärdiga politiker.

    Samhällsbildande tips:
    Vilken funktion fyllde forna tiders banvaktsstugor när tågen gick i ur & skur? När SJ-fönstren fanns överallt. Idag är stugorna sålda, få finns kvar och järnvägar är nedlagda.

    Nyligen for vi iväg på en spännande upptäcktsfärd längs den gamla Haparandabanan, Morjärv-Haparanda. Luften var klar och jag kunde höra vartenda djur i naturen. Tranor som trumpetade... Plötsligt vid en plats föll pusselbitar på plats och glasklart förstod jag den för samhället viktiga betydelsen av glesbygden (inklusive en rad övriga förutsättningar för människans överlevnad).

    Att långsamt färdas längs tågspåren i Norrbotten innebär att mest se skog och återigen skog. Plus här och var enstaka nyfikna djur i en praktfull natur. Jag såg björnspår längs banvallen och resterna efter ett skrovmål.

    Färden gick vidare mot Haparanda och så kom det efter kommungränsen en 90 meter lång svagt böjd tunnel i nedförsbacke. Ljuset förändrade sig och svalkan i tunneln behövdes. Med ens kändes allting mycket lättare och jag förstod en mängd saker som politikerna verkar ha missat. Att färdas genom en tunnel i sin egen takt är en övergång från ett medvetandetillstånd till ett annat.

    Resan var helt ofarlig eftersom det inte längre går några tåg längs Haparandabanan, destinationen som jag kom till en kväll före midnatt tillsammans med 25 GB viktlösa bilder. Länk till tunneln.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kattvakt: Men du vet väl att Haparandabanan har ny sträckning och är helt elektrifierad och används för godstransporter? Någon har ju tagit sitt ansvar.

      Radera
  3. Jepp, enligt välunderrättade källor är passagerartrafiken till Haparanda helt slopad och endast två (2) godståg körs till Haparanda per dag via den elektrifierade banan.

    Anledningen till att inga persontåg körs skulle vara att det krävde ett betydligt dyrare signalsystem än om bara godståg trafikerade sträckan. Fick jag höra på spåret mitt ute i skogen. Jodå, Telia har fortfarande full täckning för mobiltelefontrafiken. Men för vem blir det dyrare?

    Catharina Elmsäter Svärd visar inga större färdigheter i varken räkenskaper eller samhällsplanering.

    SvaraRadera

Välkommen att kommentera.