Rakt av kan jag ju förstås säga att det mesta är precis som i Luleå. Men ibland funderar man; hur tänker de nu.
Vi bodde privat. Lägenhet av hög standard i bostadsrättsområde ungefär fem kilometer från absoluta centrum i Tromsö. Huset byggt någon gång på 80-talet skulle jag tro. Etagelägenhet med sovrum på ingångsvåningen och stort vardagsrum, matrum och kök på övervåningen. Fint och fräscht, förstås. Men lyhört. Oerhört lyhört. Man tänkte att väggarna måste bestå av en masonitskiva. Endast.
 |
| Där, under köksbänken bor varmvattnet. |
I badrummet, som var stort, fanns en liten 40 cm lång infravärmare uppe i taket. Det var allt.
Och tro inte att varmvattnet i kranarna kommer från något fjärrvärmeverk. Nej, här är det varmvattenberedare som gäller. Inrymd i ett av köksskåpen. Kanske blir man mer medveten och sparsam med varmvattnet. Det kanske är en fördel. Men det känns konstigt i ett modernt flerbostadshus.
En annan sak rör mer "moderna" företeelser. Man tycker ju att Norge skulle vara framstående även på internet-området. Men oj, vilken dålig täckning vi hade på våra telefoner. Mitt i centrum, utmärkt. Men i bostadsområdet fick man ibland inte ens kontakt. De där gamla symbolerna med H+ och till och med E-täckning, som var vanliga för länge sedan hemma, kunde dyka upp på skärmen. Och med E surfar man inte särskilt enkelt. Eller egentligen inte alls. Ibland gick det upp till 4G-kontakt. Men då bara med en halv "pinne".
När man bor privat måste man ju också handla förnödenheter. Det tycker jag är spännande. Att gå in i livsmedelsbutiker utomlands och botanisera ger nya insikter om var man befinner sig. Där skiljer sig Tromsös affärer från Luleås. Vi hade närmast till Coop. Det jag särskilt slogs av var de kopiösa mängder färdigrätter som exponerades i den stora affären. Hylla efter hylla med soppor, grytor, färdiga pastarätter tornade upp sig. Inte bara ett skepp. Snarare fyra-fem stycken. Och djupfryst pizza. Vilken sortering! Men så hävdar ju även norrmän att pizza är nationalrätt i landet nuförtiden.
Å andra sidan. Inget lösgodis. Hör och häpna! Man har ju nämligen sockerskatt i grannlandet. Kanske ersätter färdigrätterna godisbehovet.
Yoghurtsortimentet ... Tragiskt. Det som erbjuds är sådana där små hinkar med grekisk och turkisk variant. Eller något mer efterrättsliknande i små burkar. Till slut hittade vi lite större förpackningar av typen handtvålsrefill, dvs i plast med liten smal kork, som man fick pressa ut yoghurten genom.
De har syrad mjölk. Liknar fil, men rinner nästan lika lätt som vanlig mjölk.
Grönsaksdisken var välsorterad, men dyr.
Men vi gjorde också andra inköp. Till exempel två flaskor vin. Det var vi som lagade maten en av kvällarna.
På Vinmonopolet ser det ut ungefär som hemma. Fast trevligare. Butiken är väldigt välskyltad. Söker man ett italienskt rödvin, kan man se exakt var i lokalen de finns, redan när man kommer in genom entrén. Att sortimentet inte är av samma dignitet som hemma, är en annan sak.En sak som var positiv var att man i kassan säljer sina egna "flergångskassar". När jag observerade det blev kassörskan glad och berättade gärna om dem.
- De aer kjempebra. Och om de blir slitne, kommer dere bare in med den gamle och får en ny. Gratis.
- Ja, men då måste vi ju komma tillbaka till Tromsö, sa jag på skoj.
- Du aer så velkommen, skrattade hon.
Kassen är stadig och bra och kan vikas ihop till ett litet "kuvert". Och givetvis kan den användas i andra affärer också.
Nu ska jag tipsa Systemet här hemma om denna utmärkta service. Få se om de nappar. Vi plastbantar ju med stor framgång hemma. Det går så bra, så bra. Det gäller bara att vilja.
Nåväl. Inga stora skillnader. Folk är som folk är mest, även om jag hör en del om norska arbetskamrater som är väldigt strikta, vad gäller arbetstider. (Läs: Slutar jobba efter klockan, oavsett om det passar i jobbet eller inte.) De slutar också väldigt tidigt på dagarna. Sisådär vid tretiden. Å andra sidan har de knappt lunch. Sjukskriver sig gör det också rätt frikostigt. De har inget sjukavdrag och ingen karensdag. Kanske är det oljepengarna som ger effekt.
Vi har det fint här hemma också.
Vattenburen fjärrvärme till exempel.
Det känns tryggt.
*****
Det jag minns från min kompis' lägenhet i Tyskland som också hade en väldigt lokal vv-beredare i köket (och en i badrummet anar jag) är att man inte behövde spola bort en massa avsvalnat varmvatten innan det blev varmt.
SvaraRadera@Cecilia
RaderaSå sant. Så är det hemma hos oss. Inte i badrummet, men väl i köket tidigt på morgonen, innan huset "kommit igång".
Ja det är skillnad mellan länderna, centralvärme är inte lika vanligt i Norge som i Sverige. Färdigrätterna är många och i skillnad mot det utbud som finns i Sverigelandet så är de norska rätterna goda :) Här har alla en fast läkare att gå till och folk håller sig hemma när de är sjuka vilket gör att man slipper bli smittad i onödan. En arbetsdag är 7,5 tim/dag och lunchen tar man inte sällan vid datorn.
SvaraRaderaFolket är gladare och mindre självupptagna och tar inte inte allt så högtidligt som man oftast gör i Sverige. Ja Norge är ett härligt land att bo i:)
Hälsningar från hon som flyttade för 20 år sen och aldrig ångrat en sekund:)
@Anonym. (Jag brukar normalt inte bemöta anonyma kommentarer. Tycker att namnet Anonym är så fult.)
SvaraRaderaGoda färdigrätter, eller ej ... Hur nyttiga är de?
Och lunchen vid datorn? Man får väl se vad det leder till på sikt.
Jo, jag tycker också att Norge är ett härligt land.
Tack för ett jätteintressant inlägg Bert!
SvaraRadera