Blåmesen ringer, domherren visslar sitt sorgsna pip, och talltitorna håller på som vanligt. Men för övrigt är skogen tyst. Små "laviner" rasar från träden ibland. Annars är det stilla, på vår långa runda.Ja, förutom att jag nästan trampar på säsongens första fjäril. En Glansig blåbärsvårvecklare som var ute på äventyr. Pigg och frisk, trots minusgraderna. Men den lät sig villigt förflyttas till närmaste gran, som jag tyckte var en lämpligare plats än det hjulspår den traskade omkring i.
 |
| Glansig blåbärsvårvecklare på promenad i snön |
Vi går raskt. Det ska ju vara motion. Men snart börjar kaffesuget göra sig gällande och vi är snart hemma i stugan igen.
 |
| Vår infart har nog aldrig förr sett ut så. Snön är högre än biltaket. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar