Idag delade jag gymmet med BC Luleå. Du vet; Sveriges bästa basketlag. Det var 2,10 metersherrar överallt.
En av deras "coacher" känner jag genom jobbet. Jag har en gång i tiden ansvarat för att laget skulle hamna på rätt plats i landet under tävlingssäsongerna. Ett rätt styvt jobb, måste jag säga. Han kom fram till mig där jag satt och gjorde magövningar.
- Du ser pigg ut, sa han.
- Jo, jag har just sprungit i 20 minuter på bandet, sa jag.
- Bra!
- Du ser inte så trött ut själv, sa jag.
- Nej, jag har sovit så bra i natt. Jag brukar inte göra det när det är fullmåne.
- Men det har ju inte varit fullmåne sedan i måndags.
- Jo, den var rätt full igår också.
- Jaha - är du varulv?
- Nej, vampyr, sa han och skrattade.
Sedan berättade han att han häromdagen träffade en kille på bussen och som jobbar på Bishops Arms, puben uppe i stan.
- Och det är så märkligt, hade han berättat. Men när det är fullmåne är det helt andra människor som kommer till puben. Folk, som aldrig annars är där.
- Åhå, sa jag. Vad serverar de då?
- Jag vet inte, sa baskettränaren. Men man kanske ska titta i kalendern innan man går dit nästa gång.
*****
2 kommentarer:
En mig närstående polis, inte sonen och inte exet, berättade att det märks när det är fullmåne. Då är det stökigare. En sköterska på neurologen vittnade om samma sak.
Ännu ett exempel. Är det suggestion, eller vad?
Skicka en kommentar