Koltrasten hade galakonsert från en grantopp. Starkt ljöd hans sång. Orrar spelade i fjärran. I bakgrunden hördes också sångsvanar. Deras ljud närmade sig, och snart såg jag dem passera nere vid stranden i snabb flykt bara någon meter ovanför den spegelblanka vattenytan.
I precis samma ögonblick passerar morkullan på sitt karaktäristiska sätt, på sin patrullrutt över grantopparna, i motsatt riktning, ivrigt sirpande, ivrigt årpande i den ljusa kvällen.
Jag går in och avslutar kvällen.
Nöjd.
*****
2 kommentarer:
Ja, verkligen. Jag gör samma sak, men mest om morgnarna. Tar in.
@ Elisabet
Jag vet inte så mycket om hur det är i dina trakter. Men här har vi, kanske på grund av ljuset, ofta en rejäl extrakonsert från klockan 23 och framåt någon timme. Lika intensiv som den på tidig morgon.
Skicka en kommentar