Fest igen

Tredje dagen i rad. Men fest av lite mer seriös modell. 

Ikväll var det dags för bostadsrättsföreningens vinprovningskväll. Vita viner, denna gång. Svårbedömda enligt mig. För beroende på i vilken ordning man provade de fyra vinerna, så smakade de så olika. 

 

 

Jacob's Creek Dry Riesling. Friskt. Bra prisläge - 81 kronor. Prisvärt.

Sedan kom Stoneleigh Riesling. Något dyrare - 111 kronor. Smakade bra, men när vi såg sockerhalten blev vi lite tveksamma. 15 gram per liter. Då undrar man om man blir lurad. Att man blir 'förförd' på grund av sötman. 

Vin nummer ett smakade inte ett dugg bra om man smakade på det efter att ha provat Stoneleigh. 

Nästa vin var Leitz Magic Mountain Rüdesheimer Riesling Trocken. Imponerande namn, må jag säga. Bästa vinet enligt mig. Pris - 161 kronor. 

Fjärde vinet Juliusspital Würzburger Stein Riesling Erste Lage. Här snäppar vi upp priset till 201 kronor. Visst var det gott, men prisvärt blev det inte. 

-----

Kaffe - nej, vitt vin!

Sist men inte minst skulle vi även prova det vin som jag hade med mig. Ett tyskt riesling, som jag köpte av vingården utanför Heidelberg 1973. Årgång 1971. Ett riktigt fynd. Kanske. Jag hade förberett deltagarna på detta vin och att de skulle få vara med och smaka det. 50 år gammalt. En flaska som blivit kvar genom åren. Gick det överhuvudtaget att dricka? Spänningen steg. 

 

Jag öppnade flaskan högtidligt. Serverade det. Redan då undrade vi om det var drickbart. Det vita vinet var kaffebrunt, som svagt amerikanskt kaffe. Vi höjde glasen och vågade nästan inte stoppa näsan i glaset för att känna doften. Kanske var det rena vinägern. Men se - så var det inte. Doften var rätt angenäm och smaken var helt okej.  - Som sherry, sa nå'n. - Mustigt, tänkte jag. Vi sippade lite försiktigt och kom så småningom överens om att det var rätt okej.

 

Men nej - vi vågade inte dricka upp det. Men kvällen blev minnesvärd.

 

*****