Sådana där dagar ...

.. då ingenting händer. Ingenting, alltså. Förutom att jag lyssnat på partiledardebatten i P1 under förmiddagen. Inte lushört (ja, lusläst med öronen), men delvis lyssnat noga och delvis lite förstrött.

Alla partiledare tog upp händelserna i Orlando, och uttryckte sitt stöd för hbtq-rörelsen på olika sätt.

Det jag slogs av var att alla sa något vettigt. Även om jag lutar åt vänster så är jag snarare i korpral Björklunds trupper när det gäller skolan. Man ska ju vara öppen åt alla håll för att hålla koll. Och det är klart att det lindades in i tjusig retorik på olika sätt och från var och en, så man får ju sålla. Ibland anar jag också baktankar bakom vissa uttalanden.

Framförallt var det ett kivande. Alla skyllde på alla. Det är väl så det är.

Det där förströdda lyssnandet skedde när jag gav mig i kast med att putsa balkongens inglasning och upptäckte att vi hade en gata där nedanför. Med folkliv.

Skämt åsido. Rutorna - de jättestora rutorna - var så skitiga att jag fick gå över dem två gånger med vår elektriska fönsterputsare för att det skulle bli någorlunda bra. Men det får duga. Sedan tog jag också itu med fönstren i vardagsrummet och "tredje rummet", eller biblioteket, som det också benämns, när det inte heter gästrum.

Lunchpaus. Vila. Lyssnar på Ekot, där missdådaren i Orlando diskuteras igen. Nu med spekulationer om huruvida han själv var gay, eftersom det uppdagats att han var en återkommande gäst där på nattklubben. Att han levde i garderoben och inte gillade det. Att han inte orkade ta sig ur det, eftersom han försökte leva enligt religiösa regler. Gift två gånger för att hålla skenet uppe. Hämndtankar uppstår.

Ja, vad vet jag. Men helt otroligt behöver det inte vara, trots att han enligt uppgift bekänt sig till IS strax för dådet. Ett slags täckmantel.

En fika på stan i solen. Att bara sitta och glo. På folk. Det är så intressant, tycker jag. Har nog varit grek, eller turk i något tidigare liv. De har ju också förmågan att bara sitta på en trottoarservering och glo, snurrandes på radbandet. Jag snurrade några gånger på mobilen.

Fick förstås också en pratstund med Emil, som jobbar på fiket. Han är verkligen en trevlig prick.
 - Men, du vet, jag slutar här nu i sommar. Ska flytta.
 - Vart då, frågar jag.
 - Ja, jag ska flytta till Skåne. Du vet, jag spelar ju innebandy. Nu ska jag bli proffs i Höllviken.
 - Oj, sa jag. Då måste man ju börja se på Sportnytt.
 - Jo, håll utkik efter spelare nummer 27. Det är jag det.

Sen tvättstugan. Så inte händer det nå't, inte.

*****