Vi hade en del att uträtta i stan och drog iväg vid lunchtid, då solen gjorde tappra försök att slå sig igenom dimmor och moln. Dessutom var det ju Pridefestival. Klockan tre skulle Pridetåget avgå och då planerade vi att vara med.
Stan var full med folk. Solen sken. Sommaren tillbaka efter regnet och dimman. Uteserveringarna fullsatta. Liv och rörelse. En cortado med vänner innan paraden.
Det var då en kvart innan avgång, som himmelen öppnade sig. Skyfall, mer eller mindre. Jag sprang hem via gallerian Smedjan, för att hämta ett paraply. Och trots att en tredjedel av hemvägen gick inomhus hann jag bli sjöblöt. Regnet övertog allt.
Hemma tog vi en funderare. Ska vi ta regnjacka och regnbyxor på oss och gå till startpunkten? Det kändes inte så lockande. Det var ju trots allt rätt sommarvarmt. Det skulle bli rätt svettigt i regnkläder. Vi tappade lusten. Och fick dåligt samvete. Man borde ju ställa upp. Men ...
- Ska vi åka tillbaka till stugan istället?
Så blev det. Vi sjappade. Vi drog. Lite skamset kändes det. Men så gaskade vi upp oss.
Herregud ... så många tåg vi gått i på åttitalet, långt innan Pride fanns. Frigörelseveckan i Stockholm. De finns andra som kan gå nuförtiden. Tyckte vi. Och vi kan komma igen nästa år. Pride i Luleå har ju blivt tradition såhär i juni.
Regnet spolade bilen ren hela vägen ut till Rånlandet och stugan där. När vi kom fram hade det i stort sett slutat. Och ta mig sjutton ... Någon halvtimme senare sken solen in över rumsgolvet.
*****
Uppdatering: Jodå. Regnet återkom med besked sent på kvällen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att kommentera.