Så var det. Månen kunde skönjas bakom tunna molnslöjor. Lite naggad i kanten, för den var tydligen full i förrgår.
Precis när vi skulle gå in skymtade Benke en fågel som landade vid fågelmatningen.
- Det måste vara en uggla i så fall, sa jag. Det är väl den enda som är ute i mörkret.
Lite senare spanade jag mot det där trädet och såg en konstig "bula" på stammen. Jag hämtade en strålkastare och gick ut på altanen. Lampan riktades mot stammen - och där satt den, pärlugglan, och kollade intresserat in oss med nyfikna, runda ögon. Tyvärr blev det ingen bild. När jag tog fram kameran föredrog ugglan att dra vidare.
Hoppas den återkommer en annan dag.
*****
2 kommentarer:
Jag är verkligen komplett urusel när det gäller ugglor och andra rovfåglar! Gladan känner jag igen efter åren i Skåne och kattugglans rop hör jag här tämligen ofta. Men för övrigt är det illa ställt på den fronten.
@ Elisabet
Charmiga fåglar. Pärluggla, sparvuggla och lappuggla har setts till här på tomten med ojämna mellanrum.
Å du ...de håller råttor borta!
Skicka en kommentar