Redan från början rätt och slätt döpt till Shoppingcenter. Det var en stor händelse för Luleå, som 1955 hade ca 25000 invånare (mot 75000 i år). Som sexåring förstod jag väl inte riktigt vad det handlade om, eller hur märkvärdigt det var.
Men med handen hårt i mammas, fick man gå runt i det spännande huset. Som att vara ute fast man var inne. Många prång, många finurliga trappor, ingen regelbundenhet, fontäner, affärer, kaféer. Lätt att komma bort. Och varuhuset Tempo kom till stan. Något liknande hade väl aldrig skådats. Jag fick träffa deras maskot Timpo Tempo, och fick en bilderbok. Gratis!
Storögd och full av upplevelser. Jag och min kompis fick dela en sockerdricka. Jo - dela. Och det var ingen stor flaska, utan en vanlig 33 centiliters. En prinsessbakelse därtill och festen var given.
Denna fantastiska byggnad, ritad av Ralph Erskine, har sedan hängt med i alla 50 år, och har åldrats långsamt. Efter ombyggnad är den nu fräschare och känns minst lika modern som då. Sedan många år omdöpt till bara Shopping. Värd ett besök, även om man inte känner för att handla. 50-talsarkitektur av hög klass.
Minnesskål från invigningen. 50-talsform så det skriker om det. Rörstrand.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att kommentera.