fredag, december 02, 2005

Bufflar finns - och bufflor

Är vi Europas oartigaste folk? Det tror jag!

På lunchrestaurangen idag råkade jag stå lite ivägen, när jag skulle svänga på mig jackan och gå därifrån. Jag hade inget val. Det fanns liksom ingen annanstans att stå. Det var mycket folk och allmänt trångt. En dam som också var på väg ut föste undan mig med ett fast grepp.
"Oj, ursäkta", sa jag.
"Uuh", sa damen, och gick utan att ens ge mig en blick. Kultiverat - nej, ohyfsat.

Möter jag någon när jag öppnar dörr, stannar jag oftast upp och håller upp dörren till den som passerar. Eller håller upp den åt någon som kommer efter.

Får man ett tack? Nä-äh..
Då säger jag högt och tydligt 'Varsågod'! En del mumlar då fram ett skämmigt litet tack med sänkt huvud. Andra låtsas som ingenting.

När man står i en brick-kö och håller på att plocka på sig bröd, mjölk, servetter och annat, händer det då och då att någon annan bara stoppar in armarna och gräver åt sig bestick, eller vad det nu kan vara. Ibland har jag lust att hacka en gaffel i handryggen på dom, så att den sitter kvar! Gaffeln, alltså. Handen får gärna falla av.

Om man är utomlands, råkar man aldrig ut för att någon försöker trrrrränga sig förbi. Man lägger istället handen på armen eller axeln på den som står i vägen och säger 'sorry', 'pardon' eller 'scusa' (eller scusate, om man är grammatiskt lagd och säger det till flera). Kultiverat - ja. Och trevligt.

Det här gäller gäller alla åldrar och kön, både det kultiverade och burdusa exemplet. Egofixeringen i Sverige har snart inga gränser.

Snälla nån - det kostar så lite!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar