... för en stund sedan, gick jag en sväng ner mot södra hamnen. Vindstilla, så gott som. Sol från blå himmel utan ett enda moln. Vit snö, några minusgrader.
En del träd har ännu inte släppt sina löv, utan står fortfarande vackra mot fasaderna.
Jag står en stund och blickar ut över vattnet. Solen värmer, inte bara direkt. Lika mycket kommer från reflexerna. Och jag börjar längta till isvintern. När havet ligger bundet och solen obarmhärtigt strålar emot mig, där jag frasar fram på skidor över snön. Andas djupt. Känner luften kristalliseras i näsborrarna. Ögat tåras och jag torkar bort det med handsken.
Vänder hemåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att kommentera.