Det går

Kommer du ihåg slutet av åttitalet? Det gör jag. Jag minns att jag precis hade blivit chef, efter att ha tillbringat nästan två år pendlandes till Stockholm och ett projekt jag var inblandad i där.

Men det jag nu tänkte på var papper. Vitt papper. Oskrivna blad. De var nämligen vita på den tiden. Också!

Tills en dag, då någon klok människa kom på att vitt papper var en miljöfara. Just det! Farliga för miljön, eftersom man i tillverkningen använde stora mängder klor för att papperet skulle bli vitt.

Det gick en skälvning genom pappersbranschen. Jäklar - Hur skall vi göra nu?
"DET GÅR INTE", att göra på någon annat sätt, sa branschen. "VI ÄR FÖRLORADE!" Och så började de jamsa om permitteringar, nedläggningar och annat elände. Förstås. Så att ingen politiker skulle vilja ta smällen och föreslå ett klorförbud. Men så blev det!

Men det fanns förrädare.

Ett smart pappersbruk började alltså sälja oblekt kopieringspapper. Det var så där lite behagligt naturvitt, eller hur man nu skall beskriva det. Fröskal, kanske. Det minns jag var en populär benämning på sådant som inte var kritvitt. Och det blev succé. De var först och sålde förmodligen mest. Lång näsa till "det-går-inte-rörelsen".

Sedan kom ett annat pappersbruk på, att det visst går att få vitt papper. Med syre, tror jag till och med att det var. Och det är det inte så många som dött av. Att det sedan var en nordligt belägen fabrik gör ju inte saken sämre. Ljuset kommer, som bekant, ofta från norr.

Och vips! Så följde alla andra efter. Och nu har vi vitt papper igen. I en aldrig tidigare skådad mängd. Det papperslösa kontoret kom på skam.

---

Sen har vi det där med kexen och transfetterna. De där nyttiga flytande fettet som görs hårt genom en kemisk process, för att passa i kakor, chips och annat, som skall vara spröda och knapriga.

Men vad kexen gjorde var att göra våra blodkärl lika spröda och knapriga. Det var det någon annan människa som kom på. Och så ropades det på förbud och pekades på Danmark, där de s.k. transfetterna blev förbjudna.

"DET GÅR INTE! Då får vi sladdriga kex", sa kakmonstren.

Igår köpte jag ett kexpaket.
Det kändes hårt! Precis som vanligt.

Gissa vilken sort jag köper nästa gång!




Andra bloggar om: Transfett, livsmedel, klor, miljö