torsdag, april 19, 2018

Uppochner

  - Men guu, va fint du bor! Det är det första jag får höra från en av gubbarna som plötsligt stormar in med verktygslådor och städredskap.
 - Tack, säger jag. Ja, ni får väl se en del olika kan jag tro.

Nytt fibernät i fastigheten. Så är det bestämt. Det gamla duger inte nu, när vi har bytt tjänst. Nu blir det uppgraderat "till tänderna" med nya chanser till ny teknologi. Så är det sagt. Framtiden får utvisa om det stämmer.

Killarna som jobbar är otroligt sociala och pratsamma, men jobbar effektivt och snabbt. De berättar att vi heller inte kommer att behöva gå till tvättstugan hädanefter. (???) Ja, tvätten tar de inte hand om, men väl bokningsfunktionen. Nyckeltavlan blir ett minne blott. Nu kan vi boka hemifrån. För vår del spelar det ingen roll. Vi har tvättstuga tre dörrar bort på samma våning som vi bor.

Nytt i teven, nytt i datorn; det blir det förstås också. Tur att man inte är teknikfientlig.

Jag bjuder grabbarna på fika och får en pratstund. Vi pratar bilar. Elbilar framförallt.
 - Skulle jag inte lita på ett dugg i vårt klimat, sa en av dem.
 - Självkörande då, frågar jag.
 - Nej, för helsike. Datorer som kör! Vad händer om någon hackar sig in och kör alla i diket en torsdag i juli, säger han.
Vi skrattar.

Jag som trodde att ungdomar, för de här två har inte passerat 27-årsstrecket, skulle vara fascinerade av ny teknologi.

Lägenheten i uppror. Det tar ett par timmar. Men de gör det snyggt. Tar hänsyn till mina önskemål om placering av router med mera. Diskret. Städar efter sig.

Nu är det bara för Telia att trycka på knappen. Det blir någon gång i maj.


*****

2 kommentarer:

Elisabet. sa...

Jag tycker faktiskt att såna här servicemänniskor nästan till 100% är så himla trevliga! Sotare, inte minst. Och jag kommer ihåg Teliamannen som höll på uppe i vår slänt och röjde lite inför nåt som skulle installeras och jag frågade om han hittade nåt spännande? Då lämnade han för en stund sitt värv .., kom och satte sig på verandatrappan och så satt vi där och språkade en stund. Det var när jag var sjukskriven och hade fått första knäprotesen. Och jag minns hur glad jag var över det där pratet.

Bert Bodin sa...

@Elisabet

Särskilt som jag själv haft ett utpräglat serviceyrke är sociala kontakter enkla för mig. Och är motparten av samma skrot och korn, så blir det mycket prat. Kul.