fredag, december 03, 2021

Patienten fick ...

.. flygas till Umeå. Ja, det gäller den man som hade kollapsat i vår hiss härom dagen. Hans sambo kom in idag och berättade att mannen nu var opererad och mådde bra. Så bra man kan må, efter en hjärtoperation. 

Det blev alltså ambulans till vårt sjukhus och sedan stora ambulansflyget till Umeå ganska direkt. Tur att det finns resurser. 

*****

11 kommentarer:

Monica sa...

Han hade troligen dött om du inte ringt ambulans men märkligt allt innan i affären och även att han tvingades gå till båren. Hoppas han klarar sig nu och guld värt med goda grannar.

Turtlan sa...

Ja det är skönt inte behöva håva upp med plånboken eller hoppas att försäkringen gäller när sånt här händer. Nähä. Inte för flyg sa det finstilta…. ja eller något sånt.
Inbetalt i förväg kan vi säga här.

Gokväller från östra Sverige

Bert Bodin sa...

@ Monica

Ja, alltså, han lyftes ju mer eller mindre till båren. Det var kanske tio "steg".

Bert Bodin sa...

@ Turtlan

Det är sånt vi betalar skatt för.

Elisabet. sa...

Och bra med en klok granne! Hoppas att det nu går bra för honom. Minns en äldre kvinna som ramlade ihop utanför affären i Ystad. Jag lämnade kassan och skyndade mig ut till henne och hon liksom kasade ihop i mitt knä - det sluttade också (rullstolsramp), ringde ambulans som kom snabbt, men tänk .., att INGEN av dom förbipasserande hjälpte mig, trots att jag bad om hjälp! (Kvinnan var tung och jag hade svårt att vända henne!)

Bert Bodin sa...

@ Elisabet

Många står tyvärr handfallna, när det händer saker. Vet inte varför.

Turtlan sa...

Ja det har jag också varit med om. Inte få hjälp. Tex när min axel åkte ur med på parkeringen på stora köpcentret. Låg där på asfalten efter ha snubblat. Tog mig inte upp. Ropade till lite Hallå hjälp. Folk gick förbi. Försökte igen ta mig upp. Smärtsamt enormt. Då kom några andra och gick förbi och de hjälpte till så fint.

Sen när en stapplig man som jag kan gissa varit alkis ramlade en bit framför mig i halkan på stan. Han gick så som alkisar (menar inget illa skriva så, mer förklara vilken typ av person som vi alla sett) Jo de brukar få känselbortfall i fötterna och går på ett visst vis. Han drog sig i backen. Hjälpte honom upp. Andra gick bara förbi. Han tackade så fint. Erbjöd mig gå med honom en bit men det går bra sa han. Stod o kollade på honom när han lunkade vidare till RIA huset. Vet ni vad RIA är förresten…?

Jag tror folk inte stannar för de är rädda bli inblandade i saker de inte tänkt dig. Ska jag behöva ta ett beslut ungefär.

Turtlan sa...

Axeln åkte ur led…

Bert Bodin sa...

@ Turtlan

Igår fick jag lotsa en lite förvirrad dam som inte visste hur hon skulle hitta till utgången från gallerian. Hon var dessutom synskadad. Det gick bara bra.
- Nu känner jag nog igen mig, sa hon.

Monet sa...

Som jag skrev förut: att gå förbi och inte hjälpa en medmänniska är för mig totalt obegripligt. Min ”häftigaste” upplevelse var för några år sen när en ung fransk granne ringde på i panik och bad att få ringa efter ambulans eftersom hans gravida sambo fått kraftiga värkar alldeles för tidigt. Och hans mobil var urladdad.

Som han beskrev situationen kände jag att det nog var akutläge och sprang in i deras hus. Kvinnan låg på sängen med kraftiga krystvärkar och hade jätteont. Jag fick mannen att hämta handdukar och varmvatten, tog av kvinnan hennes byxor samtidigt som jag försökte hålla henne stilla och lugna henne. Precis samtidigt som ambulansen kom krystade hon fram en liten pojke som jag kunde ta emot med huvudet först men med navelsträngen om halsen som jag fick vira upp. Ambulansskötaren som tog över och klippte navelsträngen trodde att jag var fd barnmorska och det trodde föderskan också. Det blev ilfärd med ambulans sen, hon fick störtblödningar men med barnet gick det bra. Ryktet spred sig i vårt område och jag blev faktiskt kvarterets hjälte för en dag. Flera sa då att de aldrig skulle klarat att göra det jag gjorde. Men det är ju klart man gör…i vissa lägen är det ingenting att tveka över.

På samma sätt som du ordnade med ambulans Bert, gudskelov att din granne klarade sig. Det lät precis så allvarligt när du beskrev det hela och med hjärtan är det minuter som gäller!

Bert Bodin sa...

@ Monet

Vilken berättelse!

Ja, jag har svårt att förstå att man inte hjälper till. Så gott man kan.