.. som sagt på gång, på allvar nu. Vid min runda idag hamnade jag mer av en slump i stadsparken. Där pågick traditionsenligt den levande julkalender som kommer varje år, till alla förskolebarns stora glädje. Ja, alla förskolebarn har ju förstås inte chans att få se denna livliga föreställning, tyvärr. Inte heller glädjer den bara barn. Det är en hel del vuxna i publiken också. Och så vi som står utanför staketet och tjuvkikar.
Idag besöktes tomtemors och tomtefars boställe bland annat av julspöket, som skrämde alla närvarande. Spöket dök upp på stugans tak och visade sig för barnen så fort tomtefamiljen hade blickar åt andra håll. Men barnen tog till sin uppgift att larma.
- Dääääär är det, skrek dom och pekade.
- Vardå, frågade tomten, och såg sig omkring utan att se något spöke.
- Däääääääääär!
Nu visade det sig att spöket var en utklädd släkting, som bara ville ha tag i julkaramellerna, som hen visste att tomtefamiljen hade.
Hur det gick vet jag inte. Jag fortsatte min runda och hamnade hemma vid kaffebordet rätt snart.
Fin tradition med julkalendern i stadsparken. Där har jag tillbringat en och annan timme med mina barnbarn.
SvaraRadera@ Gunnel
SvaraRaderaOch mycket uppskattat, tror jag.