.. som jag verkligen gillar med den här stan, är närhet till det mesta. Jag tog en slumpmässig promenad. Tänkte gå runt kvarteret bara, men sträckte ut det lite. Gick mot järnvägsstationen för att sedan snedda över Floras kulle och hamnade på ruschiga Storgatan. Men jag vek av och hamnade på Kulturens hus. En fantastisk utställning pågår på konsthallen. En abiskokonstnär har målat bilder av glaciärer. I storformat. Imponerande!
Men jag vandrade vidare ner mot Norra hamnen. Och där kan man ju bara njuta av vidderna. Särskilt idag, när dimman ligger stadigt. Och lite till vänster i bild kommer jag till en av stadens delikatessbutiker.
 |
| Vidder |
- Men hej, sa killen bakom disken. Det var länge sedan.
Jag kände knappt igen honom. Det är ett antal år sedan vi sågs. Han var en gång servitör på mitt lunchstamhak.
- Ja, det var det, sa jag. Hur är läget.
- Bara fint. Jag står här och säljer delikatessemlor så det bara sprutar om det. Vi har en prisbelönt bagare här idag, som bakar och står i. Men hur är det - jobbar du som vanligt=
- Nej, nej. Det är snart sex år sedan jag slutade, sa jag.
- Å fasen. Då är du värd att vara ledig.
Några semlor blev det inte för mig. De var tydligen av hög klass. Kön till semmelinslagningen var lång. Och de kostade visst 60 kronor styck!
Jag gick istället vidare genom stan. Träffade Hjördis och Inga-lisa, som hejade glatt från sin rullator och sin käpp. 80-åriga damer.
Preppade lite också. Tog ut kontanter. Det är ju tydligen läge för det nu. Själv använder jag aldrig sådana. Men man vet ju aldrig ...
Snart hemma igen efter någon timme. Träffade en kollega till Benke på gallerian, som förhörde sig om läget med mig och honom. Själv mådde hon också bra.
- Du jobbar kvar?
- Jo, där har jag fastnat i några år till, sa hon.
Pelargoniaskotten i husets entrélobby var borta. Men det visste jag redan. K - en granne - ringde på och lämnade in vasen där de stått och tackade hjärtligt för skotten.
- Var har du varit, frågade jag. Har inte sett dig på länge.
Det visade sig att hon varit på en cancerbehandling en längre tid. Nu såg hon pigg ut, men lite förändrad.
- Nu får vi bara hoppas på det bästa, sa hon.
Tänk så mycket som händer. I stor och i smått.
*****
4 kommentarer:
Närheten till det naturen är det bästa med den här stan . Din fina bild av isvidderna liknar den jag ser från min balkong, samtidigt som jag bara har 10 minuters gångväg till Storgatan eller åt andra hållet 10 minuter till badplatsen. Och det utan att gå fort.
@ Gunnel
Det är det jag gillar också; utbudet av olika typer av verksamheter inom promenadavstånd.
Så var det i Ystad också. Helt perfekt! Jag minns ett besök i Sthlm när pv var på jakt efter gitarrsträngar .., jag kan säga att det tog evigheter innan vi hittade en musikaffär. I Ystad hade det gått på nolltid, kanske i Halmstad också? I Malå på två minuter (bara att promenera till Burwalls). Många fördelar är det att bo i en mindre stad/samhälle.
@ Elisabet
Den där vurmen för storstaden har jag aldrig förstått. Jag har jobbat i huvudstaden på 80-talet, men veckopendlade till Luleå. Att jobba i närheten av Karolinska/Tomteboda och bo i Huvudsta ... Det var nästan omöjligt att göra t.ex. bankärenden. Att hinna något på lunchtimmen innebar att man blev utan mat.
Skicka en kommentar