.. hände något på affären just när jag stod och försäkrade mig om två kaffepaket till rejält extrapris. Jag skulle tjäna 44:90. Det var dessutom ett av mina märken. Arvid Nordquist - du vet den där firman som fortfarande anser att ett halvt kilo är 500 gram.
En dam närmade sig precis och jag tipsade henne.
- Passa på nu! Här finns gott kaffe, sa jag och pekade på den variant av Arvids olika, nämligen Svea.
- Ja, svarade hon glatt och sken upp. Då ska jag prova den varianten också.
Sedan fortsatte hon att prata.
- Men hur länge har du och maken hållit ihop nu.
Jag höll masken, men såg kanske lite konsternerad ut.
- Ja - det är 42 år nu, berättade jag.
- Men oj! Vad härligt.. Jag kommer ihåg när jag träffade er på en båt i Norra Hamn. Det var ett bröllop. Där fanns ju andra par, som det inte gått så bra för.
Vi fortsatte med lite mer samtal. Jag höll masken, för jag kunde för mitt liv inte komma på vem det var jag pratade med. Inte en aning.
- Ja´men hälsa maken då, sa hon när vi skildes.
- Det ska jag göra, sa jag.
Känner mig fortfarande lite lumpen för att jag inte erkände.
Hur hade du gjort i det här fallet?
*****
Det hände mig i affären, en äldre dam som började prata med mig och efter en stund frågade hon om jag inte kände igen henne? Nej, det tvingades jag ju erkänna, att det gjorde jag inte. Så uppbragt hon blev! Va? Men hon och maken hade ju bott nere vid havet till, nog borde jag väl ändå ...! Så pinsamt det var. Men hålla masken som jag gjorde till en början, gick ju inte, när hon frågade mig rakt ut. "Du vet väl vem jag är ..?" Hädanefter kommer jag att blotta mig bums.
SvaraRadera@Elisabet
SvaraRaderaJag känner mig lite falsk.
Ska bara påpeka som den språkpolis jag är att Arvid Nordquist stavas precis så här och inte med kv eller qv som många envisas med. Jag vet av två skäl, dels är det här mitt flicknamn och min släkt på pappasidan kommer dessutom från Sveriges norra del (här vågar man inte skriva Norrland!) med just den stavningen. Dels arbetade jag som ett av mina första arbeten som chefssekreterare till dåvarande ägaren Bengt Nordquist när man hade både den anrika affären och kontor på Birger Jarlsgatan i Stockholm. Eftersom jag då var ogift och hette likadant trodde förstås alla i början att jag fått jobbet pga släktskap men så var det inte. Men jag är lite känslig för både kritik mot det här fantastiska företaget och framförallt hur man stavar dess namn. Det framgår ju väl på alla paket man köper?
SvaraRaderaSen hade jag - och har också gjort - när det händer att någon tilltalar en som man inte känner igen definitivt inte stått och låtsas som ingenting. Det är väl inget märkvärdigt med att säga: ”Vad roligt att du känner igen mig. Jag är ledsen men jag har inte lika gott minne som du. Hjälp mig på traven - i vilket sammanhang har vi träffats förut? Privat eller känner du mig via jobbet eller hur är det?”
Vad är det för pinsamt med det? Man kan ju verkligen inte förväntas känna alla människor man träffat genom livet. En del är dessutom bättre på ansiktsigenkänning än andra - många klarar det inte alls och det, däremot är en social svårighet eftersom det lätt kan uppfattas som snobberi.
@Monet
RaderaNordquist korrigerad. Tack.
Jag är dock lite "allergisk" mot alla fantasistavningar som många ägnar sig åt, när det gäller namn. Det hänger med från jobbet där man ibland möttes av fullständigt hårresande namn på kunder. Och där gällde det att stava rätt i t.ex. flygsammanhang. Ibland fick man fråga om namnet stavades likadant i passet. Annars kunde det bli problem vid inresa i vissa länder. För att inte tala om Lotta Karlsson (påhittat) som stavar namnet Lotha Carlzohn. Ungefär så.
-----
Mötte en dam på en promenad idag som hälsade.
- Jag känner igen dig, sa hon.
- Jo, jag känner igen dig också men kan inte placera dig, sa jag.
Så redde vi ut det.
Det här namnet är ingen fantasistavning, det har skrivits så i mitt fall och också företagets sedan minst 1800-talet.
SvaraRaderaMonet blir anonym vid kommentar från Iphone.
SvaraRaderaPs.Moderna tillkrånglade namn är jag överens med dig om men tycker att, som i det här fallet, ska visa respekt för stavning av gamla släktnamn. Det är också via olika stavning man vid släktforskning kan urskilja olika grenar med samma namn men med olika stavning.
Jobbat inom vården..På stan hälsade folk glatt..Ok,kände inte igen hälften,men hälsade lika glatt tillbaka..Anhöriga till folk som bott där jag jobbat..Hur många människor har man inte mött?? Inte ids eller orkat,forskat i vem dom var...
SvaraRadera@ELIZA
RaderaJo. Man träffar ju många, som man träffat i andra sammanhang, utan att därför känna dem närmare. Men det är inget problem. Det blir värre när motparten verkar känna dig bättre, än du känner hen. Då blir det genant.