Dags för lite språkspaning. Även om jag vet att jag tagit upp precis detta fenomen förr, så gör jag det igen.
Det gäller de där orden som slutar på -um, som verkar vara väldigt svåra att uttala. Bara idag har jag hört flera exempel. En polis i Malmö hade "ett brett spektra" av anledningar till bilbränder. Ett kommunalråd i Växjö hade elever i kommunen i ett "högstadie". Däremot hade hon också ett "gymnasium". Det hedrar henne.
Exemplen är många. Det finns en uppgift på att vi i Sverige använder 2060 ord, som slutar på -um. Många av dem är från vetenskapsvärlden förstås, där mycket baseras på latin.
Så vad är det som är så svårt? Ska det sluta med att vi sitter där i våra lägenheter på tre re och kök, läser sagor för barnen om björnen som skräms; bre, bre. Eller egås på fredagskvällen med lite vin, kex och Allere-ost.
Jag säger bara: Gå hem och skölj munnen med Vademece!
Och lär dig vad det heter.
Nästa gång ska vi ta ord som slutar på -o.
Spännande, va!?
*****
Läs även andra bloggares åsikter om Språk, Spektrum, Stadium, Svenska
Hör, hör! och jag hörde också den där damen med högstadie och gymnasium.
SvaraRaderaSeminarie. Ett centra. Ett podie. Svensk media. I ett korsord nyligen såg jag "stadium" i st f "stadion" (det gällde en löpare).
Gaah!
Gaah är helt rätt, i sammanhanget. ;-)
RaderaNär "vi" ändå är inne på det här med språkanvändning, så måste jag får berätta om vad som stör, retar, irriterar (välj det som passar) mig. I skolan lärde jag mig att man aldrig började en mening med JAG, never, men det har troligen ändrats.... Nu är det Jag och Lisa var på bio, Jag och min familj, Jag och min man, Jag, jag, jag bläää.... Med vänlig hälsning Majalena
SvaraRaderaOch aldrig fick man börja med "och"!
RaderaHoppsan!
Och jag som gör båda delarna...!
Radera:)
Tummen upp för språkspaning! Det borde fler ägna sig åt! ;)
SvaraRaderaHåller med Majalena om detta med "jag och NN".
I mycket tidig ålder blev jag påmind av min salig mor:
"Säg/skriv alltid `NN och jag, inte jag och NN´. Sätt aldrig dig själv först."
Vidare irriterar jag mig kolossalt på alla `minutrar´, `själv´ (i betydelsen ensam), felanvända de och dem, och hans/hennes/deras när det ska vara sin/sitt/sina.
Språket är i ständig förändring men det bör inte förfulas och förflackas. Tyvärr är det ofta journalister som gör fel trots att de, som proffs, borde veta bättre.
Kul! Jag är också ordpolis. Men en relatvt snäll sådan. "Minutrar" och "sekundrar" är jag allergisk mot. Men precis som du även det konstiga "själv", som ju blir helt fel i många sammanhang. "Jag går själv". Ja, vem annars?
RaderaVärst är "Jag är själv". Språkförändring är en sak. Slarv är en annan.
Mer språkpolisigt! ;)
Raderahttps://antasnaque.blogspot.se/2015/07/bor-du-sjalv.html