Nästan ...

.. en hel mil på fötterna blev det idag. Man kan ju inte bara vara stilla, sitta på restauranger, barer eller tavernor och glo. Inte heller är vi riktiga strandraggare.

Så idag blev det fotvandring. Visserligen inom stadens hank och stör, men ändå. Vi valde förstås inte de där vanliga stråken, utan höll oss ifrån att lockas av att trängas med horder av shoppare i gränderna i gamla stan.

Istället tog vi de där gränderna som går "på tvärs". De där som slingrar sig smala mellan husen och inte avslöjar hela sin längd. Visst hamnade vi i återvändssituationer; det kan ta stopp när man chansar. Men det är ju också charmen.

Även inne i de slingrigaste kvarteren bor folk. Det betyder också att det här och där i något hörn finns en liten bar, eller en liten krog, där lokisarna sitter och pratar, eller bara filosoferar. Där en katt kan finna ro att somna djupt på ett ledigt bord, och ingen bryr sig.

Sådana trakter gillar jag. Träffade en trevlig dam, som sysslade med hantverk i form av små tavlor, som var tredimensionella. Små lådor fyllda med snidade motiv. Blev lite sugen att köpa något, men kunde inte riktigt besluta mig. Hon blev inte ledsen för det, utan hälsade att vi var välkomna tillbaka en annan gång.

När den där "nästan milen" tog slut hamnade vi faktiskt på den svenskklingande restaurangen Kringlan i den nyare delen av stan. Lunch måste man ju ha. Det blev pasta. Inte speciellt svenskt. Inte heller speciellt grekiskt. Men se, där bedrog vi oss. Det var nämligen Pasta greek, som smakade bra.

Sedan blev det ett sent strandbesök, innan kvällen går vidare.

*****