Nu ger jag mig säkert in i ett getingbo. I motsats till vad jag hört från övriga Sverige, så kan jag säga att jag mött ett fåtal, kanske 7 getingar, på hela sommaren här i norr. Men vi har mycket lingon.
Getingboet i det här fallet handlar om hur folk pratar. Jag gillar dialekter. Tycker att det är upp till varje trakt att ha sin egen. Men ingen kan tvinga mig att tycka att de är vackra. Däremot verkar det som att vissa dialekter är finare än andra. Det finns många intressanta dialekter i min närhet. Vissa helt oförståeliga. Överkalixmål begriper jag inte många ord av. Det är som isländska för mig. Pitemål likaså. Kanske är det därför de inte förekommer i radio eller TV.
Liiiiiiiidiiiiiingôsvenska däremot. Det anses fint, med sina hopknipna i:n och sina, till mähäiga nivåer öppna ö:n. Värmländska låter gemytligt, lite gulligt, tycker många. Och det kan jag hålla med om. Göteborgska/bohusländska ligger lite åt samma håll. Rätt oförargligt. Lite glatt. Lite norskt. Det förekommer dock inte särskilt mycket i vanligt "radiospråk" annat än vid intervjuer.
Men så har vi skånskan. Där finns inga hämningar. Den går an att använda i alla sammanhang, tycks det. Och nu kommer jag att få på skallen. Skånska är fult! Då var det sagt.
Lyssna gärna till Kulturnytt i P1 och en reporter där som heter Da... Rich...! Jag kan inte tro annat än att han gör till sig. Så parodiskt är det. Jag får ofta koncentrera mig lite extra, för att förstå allt vad han säger till 100 procent.
Så fram för mer kalixmål i riksradion!
Men se .... Det skulle antagligen anses supertöntigt.
*****
Håller med om allt du säger - gillar dessutom tornedalssvenska -
SvaraRaderaom man får kalla det så?
Tornedalssvenska är väl ett utmärkt uttryck. Och tornedalsfinska heter meän kieli.
RaderaJag fick ofta höra att jag pratade fult. Fast det är många år sen sist.
SvaraRaderaSå där ser man......
Vem tyckte det?
RaderaVad har hänt med din dialekt med åren?
Om man intervjuar en person som talar t ex Norsjömål, är det alltid textat. Men skånska som kan vara helt obegripligt textas aldrig.Det där trädgårdaprogrammet med tre snabbpratande skåningar varav en bryter på engelska, det har jag helt slutat titta på. Det skulle behöva textremsa. ellem
SvaraRaderaJust i det programmet har jag bara haft problem med just han, engelsmannen. Men du har rätt. Vissa dialekter textas lite väl frikostigt.
RaderaFödd och uppvuxen i Skåne har jag inga problem att förstå skånska. Själv fick jag inte prata den fula dialekten som mina uppsvenska föräldrar tyckte det var och blev förför snabbt tvåspråkig. Men till skillnad från dig kan jag alltså avgöra varifrån skånska fialektal kommer och ofta vilket ursprung personen som talar har. Det finns den fina och bildade lundaskånskan som alla begriper och ingen retar sig på. Och det finns den bräkande och svårförstådda sydskånskan som ofta avslöjar mindre antal år i skolan och mycket dialektala ord. Precis som jag tänker mig att det är i "Norrland". Radioinslager representerar en styggelse, nämligen de personer med utpräglad "ful" skånsk dialekt som gått npgon slags kurs för att få on lite rikssvenska inslag. Då blir det så här löjligt. Den vörsta av den var John Pohlman som friskt blandade uppsvenska tungspets-r med de skorrande tungrots-r han hela tiden glömde bort var hans naturliga uttryckssätt. Som naturaliserad stockholmare sedan över femtio år retar jag mig dock mera på hur du beskriver lidingösvenska som helt enkelt inte finns. Stureplansfolket och en del Östermalmskretsar kan odla det kanske men de ör definitivt inte reprentativa för huvudstadsområdet. Och därifrån jag kommer tycker vi definitivt inte att göteborgskan är gullig. Tycken, dryg och överlägsen med töntstämpel tycker vi������. Nu får du leva med det lilla getinginskaget från södra Frankrike plus alla stavfel som inte blir korrigerade förrän efter starroperation om fjorton dagar. Trevlig helg i stugan!
SvaraRaderaIntressanta relektioner, Monica. Och definitivt riktiga. Det där med hur man upplever dialekter är individuellt. Säkert kulturellt betingade.
RaderaSkönt att du ska få en starroperation. Kanske blir det som för min mamma som gjorde det när hon fyllt 80.
- Ja nog blev det väl bra. Men man ser ju alldeles för mycket.
Så blev hennes slutomdöme.