lördag, augusti 11, 2018

Sviktande grunder

Mina tankar om religion är nog rätt välkända vid det här laget. Själv är jag humanist, och bekänner mig inte till någon institutionaliserad masshysteri baserad på irrläror från forntiden. Irrläror som många anser visa sanningen, hela sanningen och inget annat än sanningen. Alla som lekt den där leken där en historia viskas från person till person och där den som är sist i kedjan får återberätta vad som sagts, är en utmärkt illustration i sammanhanget.

Visst kan man ha en tro, ett ideal, som man förhåller sig till. Men det anser jag ska vara privat. Och jag har väldigt svårt att förstå varför man i varje ögonblick måste visa utåt vad man tror på. För mig ger det motsatt effekt.

Såhär skrev jag i en kommentar hos Gabrielle, angående det förbud mot niqab och liknande, som införts i Danmark:
Att man måste klä sig på ett speciellt sätt för att, för sig själv och andra (be)visa att man dyrkar en speciell tro, visar för mig att tron är rätt ytlig, eftersom den måste poängteras hela tiden. Tro är privat. Den ska väl sitta på insidan.
*****

4 kommentarer:

  1. Nja, för mig spelar det ingen roll om man med sin klädsel vill uttrycka sin tro. Det gör ju män på många sätt .., titta bara på en fotbollsläktare där alla är klädda i lagets färger, må så vara att det inte handlar om tro - men ändå åt det hållet -. Och om någon blir salig av att vara klädd på ett visst sätt, för sin tros skull, så inte gör det mig nåt. Däremot håller jag med GAbrielle; inom vissa yrkesområden tycker jag att man kan skippa den klädseln, ungefär som en bankman inte sätter sig vid kassan iklädd lagets tröjor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och fotbollssupportrar har väl inte sin tröja på sig dagligen, va? Sedan vet jag inte om jag skulle vilja jämföra sportfåneri med religion, förstås. Hm!?

      Radera
  2. Och det löser vi alltså genom att tvinga folk att klä sig på ett annat sätt? Skulle inte tro det!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nä. Vi löser det genom att lära folk att religion är falska fakta. Inget som man borde vilja skylta med att man inte
      fattat. Efter tusentals år.

      Radera