Det var folk jag känner. Det var folk jag inte kände, förrän nu. Det är ju så det blir när man minglar. Champagne - för min del alkoholfri, eftersom jag körde. (Festen ägde rum ute i skogen vid havet. Inte vår skog och inte vårt hav ute på Rånlandet, utan söder om stan.) Det åts en hel del. Det pratades och skrattades vid borden. Gamla minnen. Nya insikter. Ja, allt det där som tillhör en fest.
När magen var mätt och glad och det hade bytts plats kring borden (Just så blir det också på en bra fest. Nobelditon kan slänga sig i väggen, där man bara sitter still i flera timmar och pratar med den som man blivit placerad vid. Man ser ju ofta hur "kul" det verkar.), och maten började sjunka efter mot de nedre delarna av kroppen, åkte tårtorna fram. Hemgjorda. Jo, faktiskt. Men inte i just det hem vi befann oss.
Jag kan säga att det var första gången jag fick i mig endast en och en halv (!!!) tårbit.
Tiden gick och snart var det dags för hemfärd. Då hade det gått sex timmar, drygt. Nu har vi fortsatt första advent med frukost och ljuständning. Ja - vi har ju sovit också först, förstås.
 |
| En av stans läkarprofiler blev överlycklig vid åsynen av dessertbordet. |
Wow, vilken tårta! ellem
SvaraRadera@ellem
RaderaTitta noga, ellem. Det är TVÅ! 😎