Ett minne blott

Jag passerar Stadsparken ... eeh, menar grustaget, eller katastrofområdet, som enligt planerna ska bli sååå fint så fint, till nästa år då stan firar 400-årsjubileum.

Jag undrar vad grundaren, Gustaf II, tycker där han blickar ut från sin piedistal.

Jag har inga större förväntningar med tanke på vad så kallade omvandlingar brukar resultera i nuförtiden. Kalla mig gammelmodig, men mycket i dagens arkitektur får mig inte speciellt glad.

Visst behöver Stadsparken ett ansiktslyft. Men  detta liknar mera en obduktion. Och frågan är om liket överlever.

*****
Här ett annat exempel som avskräcker.