Den har en fin historia. I flera led har den vandrat. Varit borta i många år och kommit tillbaka. Det här senaste exemplaret var ett litet skott för ett och ett halvt år sedan.
Här finns den också nämnd - ja, anmodern alltså. Eller mormorsmor?
Nu väntar många knoppar på att få visa upp sig. Och efter blomningssäsongen kommer vi att beskära busken till snyggare form. Den är lite spretig och betydligt högre än mina 182 centimeter.
*****
Under åren i Malå brukade jag vattna blommorna åt Torgny och Solveig när dom åkte på semester till Värmland. I deras vardagsrum stod ett träd - gammalt och knotigt - en hibiskus, alltså ..., och det var min skräck att jag skulle ta död på den under deras frånvaro! Det gjorde jag inte.
SvaraRadera@ Elisabet
RaderaJo, det innebär ju en del ansvar.
Så fin! Lyckas du få en till stickling så köper/byter jag gärna en. Har sex olika om du vill ha någon från mig :-) (fast jag har aldrig provat att ta någon stickling ...)
SvaraRaderaKerstin i Dalarna
@ Kerstin i Dalarna
SvaraRaderaDen där fick vi kämpa för att få igång. Fem skott, av vilka fyra misslyckades. Vet inte om hibiskus är kända för att vara knepiga.
Jag har tagit en tops och ska försöka pollipollinera mina hibiskusar. Vet inte om det är lättare än att ta sticklingar. Hibiskusar köpta i butiker är behandlade med retarderingsmedel, så därför brukar det vara svårt att få dem att överleva vintern. Tar två år innan det har försvunnit har jag läst. För övrigt är dom väldigt känsliga för uttorkning. Mamma har lyckats hålla mina vid liv under tiden jag varit inlagd på sjukhus under vintern och våren. Även katten mår bra efter mamma och pappas besök två gånger om dan!
RaderaKerstin i Dalarna