.. och ibland händer nästan för mycket.
När jag kom hem från lunch på stan, hade en av våra grannar säckat ihop i en av fåtöljerna i husets entré. Han hade sin sambo med sig och hon försökte hjälpa honom. Hon berättade att han lagt sig raklång i en affär och de hade fått hjälp att ta sig därifrån. Egentligen var de på väg till sjukhuset för en undersökning, eftersom han haft problem den senaste tiden, då och då.
Nu skulle de ta hissen upp till lägenheten. Vi fick in honom där. Men han orkade inte stå upp utan säckade ihop igen och hamnade på golvet. När vi bad honom försöka resa sig sa han bara
- Vänta, vänta.
Men det drog ut på tiden några minuter, så till slut ringde jag ambulans på eget bevåg. Han ville nog egentligen inte det, men på 112 ville de veta hans personnummer och det fick jag ur honom så småningom.
Ambulansen anlände och jag assisterade så mycket jag kunde. De fick faktiskt upp honom på fötter, så att han med djup andnöd kunde tas ut till båren. Jag undrade varför de inte tog båren till honom, men de ville väl testa hur illa det egentligen var.Väl på båren såg han då inte piggare ut.
Skönt att han kom iväg.
*****
5 kommentarer:
Oj, det lät inte trevligt. Hoppas att grannen kryar på sig! (Påminner om när min syster i Australien var hos syrran i Skåne och så skulle dom gå ut och äta i Hörby en kväll och där och då - på trottoaren - bara dråsar den äldre ner på marken och blir liggande raklång! Systerdottern och hon som var på besök ville ringa ambulans, men den äldre vägrade, så där låg hon ett tag och tog igen sig. Hon trodde själv att det var biverkningar av någon medicin. (Sjuksköterska är hon och hyser inte så värst stor tilltro till läkarvetenskapen tror jag -).
Jag kan bara säga: tur att du stod på dig Bert. Fler behöver göra det. Det här är så extremt vanligt bland framförallt den äldre generationen: Nej, jag vill inte, inte åka till sjukhus, inte åka ambulans, inte besvära sjukvården, det går snart över…. Varför fixade man inte ambulans redan i affären när de ändå var på väg till sjukhus undrar man? Kunde inte sambon hans personnummer? Varför hem till lägenheten? Och varför lyssnar man hela tiden på en person som uppenbarligen är svårt sjuk och till och med kan dö där och då? Jag begriper det bara inte, det är så långt ifrån hela min begreppsvärld som man kan komma. Jag har en man som jag faktiskt räddat livet på minst tre gånger genom att fullständigt ignorera hans ”nej, jag vill inte, vänta lite, det går över” och se till att han snabbt kommit under vård. Det vet han ju nu och krånglar inte mer i synnerhet inte som de franska läkarna sagt till honom om detta på skarpen dessutom.
Nu har jag samma sak med min 96-åriga mamma som trots tre sprutor ändå ligger ensam hemma i covid sedan en vecka. Med samma inställning som hon ”gisslantar” mina skånesystrar med: mamma måste få bestämma själv, hon ”känner sin egen kropp” (gör man det med ett nytt och okänt virus?), hon ringer själv vården om hon blir sämre…. Samtidigt som hon inte orkar svara i telefon, läser sms eller är nåbar. Man kan bli galen för mindre - den här inställningen att man som drabbad patient ”vet bäst” är ju helt livsfarlig. Hoppas verkligen din granne kom in i tid och heder åt dig för att du ordnade det man skulle ha gjort långt tidigare!
Väldigt bra att du reagerade precis som man ska. Har räddat liv i affärer och att personalen står fullkomligt handfallen är lite skrämmande.
Och vad beteendet grundar sig på att tacka nej till hjälp kan vara någon sorts tanke att nu är det väl så här och det ordnar sig eller jag dör och de orkar inte tänka mer. Tror den drabbade inte kan tänka klart så väldigt viktigt omgivningen gör det. Så precis rätt handlat.
En gång i en galleria kom jag precis in till samma affär som den som föll ihop, frågade mig sen hur jag visste vad som skulle göras. Likadant på en klinik där en forskare föll ihop, även där kastade jag mig fram och det gick bra ... 33 läkare finns i den verksamheten men seg reaktion. Vi hade nära akuten men då hade personen hämtat sig. Han böjde knä intill mig senare där jag satt och tackade, frågade också hur jag kunde reagera så snabbt. Han var inte talbar när det hände och föll in i medvetslöshet. Det var ett par berättelser. För övrigt instämmer jag i det Monet skriver helt och hållet. Och du hade huvudet med dig. Skönt det.
Klokt jobbat. Lät ju inte alls bra. Helt rätt handlagt. Kan ju intyga att folk kan vara svårövertalade åka till akuten. Näe inte sitta där blir svaret. Men vad är viktigast. Hälsan eller väntan?
Civilkurage..Bra jobbat!!
Skicka en kommentar