Vad du är söt min kära lilla ponny.
Vad du är snäll min kära lilla häst.
Du säger ingenting min kära lilla ponny.
Men du är den jag gillar allra bäst.
Varifrån den kommit, har jag ingen aning om. Har i alla fall inte hört den på länge, vad jag vet. Och nu snurrar den bara runt, runt och runt. Hela tiden.
Vad du är söt min kära lilla ponny.
Vad du är snäll min kära lilla häst.
Du säger ingenting min kära lilla ponny.
Men du är den jag gillar allra bäst.
Vad du är söt min kära lilla ponny.
Vad du är snäll min kära lilla häst.
Du säger ingenting min kära lilla ponny.
Men du är den jag gillar allra bäst.
Vad du är söt min kära lilla ponny.
Vad du är snäll min kära lilla häst.
Du säger ingenting min kära lilla ponny.
Men du är den jag gillar allra bäst.
Vad du är söt min kära lilla ponny.
Vad du är snäll min kära lilla häst.
Du säger ingenting min kära lilla ponny.
Men du är den jag gillar allra bäst.
Vad du är söt min kära lilla ponny.
Vad du är snäll min kära lilla häst.
Du säger ingenting
min kära lilla ponny. Men du är den
jag gillar allra bäst.
Låter allvarligt. Gullan Bornemark är det om du är hjälpt med det. Tror Ipren biter bättre än Alvedon…
SvaraRadera@ Monet
SvaraRaderaTack för tips.
Alvedon hjälper inte, men du hjälpte mig att bli av med ”Gotländsk sommarnatt”. Å andra sidan hade det nog varit trevligare att ha den snurrande i huvudet än den tjatiga ponnyvisan.
SvaraRadera@ Thalassa
SvaraRaderaOkej! Lycka till. Nu har du övertagit visan. Jag har blivit av med den. Hehe..
Ja, absolut som Monet skriver. Det gick ett fantastiskt program i SVT som handlade om just Gullan Bornemark; det var från Malmö. I programmet uppenbarade sig bland annat Ann i Göteborg, hon som hade bloggen STORARTAT. Hon var nämligen med i barnkören med Gullan B. som ledare.
SvaraRadera@ Elisabet
SvaraRaderaMen jag ville bara ha tips om hur jag blir av med den från hjärnan. Men nu har det löst sig. Jag lämpade över den på min klasskamrat Thalassa. 🥴
Earworm. Det har jag haft hela livet. Ganska besvärande periodvis. Samma låt spelar inne i huvudet i dagar ibland. En längre period var det "Familjen Krokodil", den textversion som man inte kan sjunga nu för tiden...
SvaraRadera@ Mian
SvaraRaderaTack för diagnosen. Öronmask.
"Familjen krokodil" har gått mig förbi. Bra! ;-)
Förr vaknade jag ofta med nån sång från barndomen i hjärnan. Funderade på var den kom ifrån egentligen. Ibland sjöng jag den för arbetskamraterna som var lika förundrade. Men sen jag blev pensionär har det nästan aldrig hänt. Den där ponnyn kom skuttandes över till mig också en stund, förresten! En helt annan sak: det går inte att kommentera här, eller hos Elisabet, på mobilen. Försvinner bara. Men på paddan går det bra. Finns det nån förklaring på det, månne? ellem
SvaraRadera@ ellem
SvaraRaderaDet är tydligen någon hjärnvindling som rätas ut.
Ang. kommentar från mobil har jag ingen förklaring. Det verkar hända ibland. Jag kan kommentera fr mobilen utan problem.