Allt - Inget
Nedkast - Uppkast.
Med krydda och en del snygga bilder.
Från en, för många okänd del av Sverige.
Nu!
tisdag, januari 31, 2023
Hörde en ...
måndag, januari 30, 2023
Från Lund till Norrland
Bra bok som jag nu lämnar. För mig okänd författare, tills nu.
---
*****
söndag, januari 29, 2023
Tips
Såg den prisbelönta dokumentären Historjá - Stygn för Sápmi på SVTplay ikväll.
En mycket vacker och mycket tänkvärd film, där Britta Marakatt-Labba leder oss genom året i Sápmi. Filmen fick en guldbagge för bästa dokumentär i förra veckan.
*****
Vad gör man ...
.. när solen skiner en söndag och det är helt vindstilla i januari i Luleå? Jo, man ger sig ut på en liten skärgårdstur. Visserligen bara till den närmaste ön, men ändå.
lördag, januari 28, 2023
Lördagsstiltje
Nä - det blev inget särskilt denna dag. Den flöt iväg i lagom takt. Låååång frukost. Lagom promenad, mest i själva centrum eftersom detta märkliga väder ställer till det så till den milda grad att knappt så kallade Ice-bugs, dvs dubbade skor, är tillräckligt för trygg vandring.
Men ibland är det skönt att bara låta tiden flyta fram i sin egen takt. Man hejar på någon bekant på stan, eller pratar med två granntanter nere i "lobbyn", där de sitter och filosoferar tillsammans.
Jag gör en god middag. Baconkrispig torsk. Tyvärr köpte vi fel vin. Meningen var en Riesling - Gustave Lorentz Réserve. När vi drack vinet kände jag inte riktigt igen smaken. Kunde snart konstatera, trots att flaskorna ser exakt lika ut, så hade vi köpt Gustave Lorentz Réserve Gewürztraminer. Inte undra på att jag blev fundersam.
Till efterrätt blir det avocadoglass med varma hjortron.
Det blev gott, som helhet.
Från promenaden. I Luleås äldsta stadspark - Hermelinsparken, har en uggla flyttat in i ett litet pumphus. Där sitter den och tittar på oss som går förbi. (Eller är det en gubbe?) |
*****
fredag, januari 27, 2023
Okänd mor
Som jag berättade härom dagen rensade jag ut en massa rosk från vår klädkammare. Mycket gick till brännbart på återvinningen. Somligt hamnade hos Returpunkten för försäljning.
Men jag hittade dessutom en kasse med mer eller mindre okänt innehåll. Kommer inte ens ihåg att jag fått den och än mindre att jag lagt den där bakom byrån i smatten.
Nu tog jag itu med den och gjorde fynd.
Min mamma, som skulle ha varit 108 år om hon fått leva, var en praktisk person. Det gällde för henne att sköta hushållet. Förutom att hon innan jag föddes arbetade som hemsömmerska. Det fanns väl knappast ett klädplagg, som inte återanvändes till ett nytt om det gick. Annars blev det förstås mattrasor.
Men en ny sida av henne upptäckte jag i den där påsen. Hon var duktig på att teckna. I påsen fanns en samling alster som hon tydligen gjorde i klass 6. Det var väl sista året som skolplikten krävde. Sedan fortsatte hon i något som hette Fortsättningsskola. Det blir ju då det vi idag kallar högstadiet. Men efter åren där blev det inte mer studier.
Jag såg henne aldrig med annat än jobb vid symaskin, vävstol eller med en stickning, när hon hade tid. Några andra konstnärliga färdigheter visade hon inte.
Men som sagt; hon var duktig i teckning. Här nedan ser du ett urval av de bilder jag hittade. Ritade och målade på billigt oblekt papper, nästan som kartong. Lite blygsam var hon ibland. Men det svängde också till ordentligt från och till.Många teckningar var säkert uppgifter som hon fick, där det gällde att återge vanliga praktiska grejer. Men blommor och liknande fanns också.
Jag känner bara mamma som Ina. Hon hette egentligen Elvina Ingeborg Vennström. Dotter till Johan-Anton och Petronella Vennström.
Varsågod! Vernissagen är öppen.
Tecknad biologilektion |
Pappas rova. |
Skickligt att kunna skriva liggande text. |
Hur fixade hon denna? Tusch, verkar det som. |
Detta är ett litet urval av de teckningar jag hittade. Alla gjorda i femte eller sjätte klass.
*****
torsdag, januari 26, 2023
Så har man blivit ...
.. lite äldre. Ja, det blir vi ju förstås allihop, dag för dag. Men kanske på olika sätt.
onsdag, januari 25, 2023
Bara en bild
Januari brukar vara pärlemormolnens månad. Och så blev det.
Slängde en blick upp längs gatan, när vi vände hemåt, och då fick vi se detta. Inte så väldigt överväldigande, kanske. Men de duger.
*****
Jaha
Så har man hittat på en del den här dagen. På förmiddagen agerade jag frisör. Jojo - så är det ibland. Därefter tog jag itu med ett sedan länge uppskjutet projekt. I vår walk-in-closet, dvs klädkammare, har det i en smatt stått en låg byrå. Men den har stått i smattens framkant, vilket har gjort att det funnits ett utrymme bakom den. Ett utrymme lämpligt för diverse - och då menar jag diverse - prylar av olika slag. Bara ditlagda, lager på lager på lager. Genom åren, ja årtiondena.
Överst har grejer som vi använder då och då alltid hamnat. Men längre ner ... vad har vi där. Ja, det har ingen varit medveten om. Men nu gav jag mig ner i "skattkammaren".
Fem väskor/portföljer/bagar av olika slag, likaså fyra-fem necessärer av olika modeller, förutom dem vi använder ofta. Allt i originalskick och utan defekter, eftersom de kanske aldrig använts. Det är oftast jag som bidragit, för de flesta var gåvor från olika reseföretag. SAS, Linjeflyg, Nyman&Schultz, jag till och med SJR, där jag började mitt arbetsliv. En av de senaste använder jag som väska för träningsgrejer, men det fanns ytterligare två oanvända i gömmorna.
En bråkdel av fynden. Där syns väskorna. Till höger en fjärdedel av den stora avfallspåsen |
En tavla, ett foto av Benke i studentmössa låg längst ner i högen. En trasig kylväska made in China, och tack och lov en gigantisk plastpåse tänkt att användas för att trä över julgranen när den skulle slängas. Ett år var de populära. Den rymmer säkert en kubikmeter. Vi fyllde den till hälften och fraktade ner den till bilen, där den stuvades in och fyllde hela bagageluckan, för vidarebefordran avfallsstationen. Gick till Returpunkten med de oanvända väskorna. De togs glatt emot.
Dammsugaren åkte fram, förstås. Det behövdes.
Hittade dessutom en kasse med obekant innehåll, som jag ska botanisera i vid tillfälle. Spännande.
Sedan blev det kort och intensiv promenad på stan. Vi valde de uppvärmda trottoarerna eftersom övriga kunde vara livsfarliga i blaskvädret. Plusgrader och hårdpackad snö är inte idealet för längre vandringar.
*****
tisdag, januari 24, 2023
Att höra ...
Hörvärt
söndag, januari 22, 2023
Så har man varit ...
*****
lördag, januari 21, 2023
Lättja ...
fredag, januari 20, 2023
Laddat
Ankomst
*****
torsdag, januari 19, 2023
Nä ...
*****
onsdag, januari 18, 2023
Källan
Vatten i kranen. Det är vi vana vid. Det ska alltid finnas. Det ska alltid vara drickbart och helst gott.
Så har det ju förstås inte alltid varit. Och inte är det självklart överallt på vår jord, heller.
Om Källan förelästes det på Senioruniversitetet i eftermiddag. Det var radio-/tv-prataren, biologen, med mera Thomas Öberg som bjudit in oss på en liten resa bland källor, i Sverige och världen. Berättade om hur betydelsefulla de var förr även i vårt land. Hur det nu finns en Källakademi som jobbar med att försöka hålla källorna 'vid liv'.
Här visades att källorna ofta finns närmare än man tror. Att man kör förbi dem på utflykten med bilen. Eller att man kan göra en utflykt till en kallkälla, bara för att se den, dricka från den, eller hämta en dunk vatten.
För de flesta kallkällorna är fyllda med friskt vatten. De är ofta öppna, dvs utan is, även på vintern. Här i norra Sverige håller de en konstant temperatur om 4 plusgrader, året om. I sydligare nejder kan det gå upp mot 8 grader.
Genom århundraden har de inte bara använts som ett ställe att hämta vatten. Han berättade att samerna kunde ha dem som kylskåp. De konstruerade en vattentät historia som de kunde sänka ner i källan. Folk har också byggt konstruktioner vid källorna som ska underlätta när man vill hämta vatten. Ett trädäck vid källkanten, eller ett rör som vattnet rinner igenom från någon höjd och där man kan placera en hink och få den fylld. Det finns många varianter.
Men hot finns förstås. Människan är ju inte klok i alla sammanhang. Den populära vanan att dika ut myrmarker för att få odlingsbar mark, resulterade ofta i att källor i närheten torkade ut. Därför pågår nu flera projekt runt om på olika håll i Sverige där det gäller att återställa myrmarkerna. Miljövinster uppstår.
Naturligtvis finns också exempel på hur källor vördades på olika sätt. Alltifrån hälsobrunnar, till radioaktiva källor i de europeiska alperna, där man uppmanades att bada. Eller dricka av deras vatten för att bli friska. Effekterna okända.
Thomas berättade också skrönor. Om du rapar mycket har du fått i dig grodrom efter att ha druckit vatten i någon källa. Rommen kläcks i magen och grodorna börjar kväka.
Lovord finns också. Se bara det här exemplet, skrivet av en man från Sunderbyn för hundra år sedan.
Fler exempel: Psalm 246 i svenska psalmboken. Thomas Öberg avslutade den två timmar långa föreläsningen med den. Många i publiken sjöng med.
Intressant om något man kanske inte tänker på till vardags.
*****
Välkommen till ...
*****
tisdag, januari 17, 2023
Smirnoff
Så blev det litteraturkväll. Den här gången var det Karin Smirnoff som gästade vårt närmaste kulturhus (2 minuter hemifrån) Ebeneser. Aldrig någonsin har det varit så mycket folk på dessa kvällar. Allt var fullt.
Boksignering följde. |
Persongalleriet i handlingen reddes ut lite mer än vad jag uppfattat. Och det var andra detaljer som faktiskt gått mig förbi och som nu uppenbarade sig.
Vi får se hur det blir. Trevligt var det i vilket fall som alltid dessa Kontext-kvällar.
*****
Kan inte låta bli ...
.. att fundera över elmarknaden. Den känns sjuk, helt enkelt.
På Facebook i gruppen Norrlandsparadoxen har skribenten Arne Müller också funderat och framlagt sina tankar. Jag håller med i allt han skriver. Frågan kvarstår: Vem kan göra något åt detta?
-----
Den som lyssnade på debatten om elförsörjningen under valrörelsen kunde lätt få intrycket att det råder brist på el i Sverige sedan några av kärnreaktorerna stängts ned på grund av bristande lönsamhet.Rapports nyhet härom dagen visar hur märklig denna beskrivning av verkligheten är. I själva verket har överskottet av el stadigt ökat under senare år. De stängda reaktorerna orsakade bara ett litet hack i kurvan. Förra året blev det rekord för elexporten - 33 terrawattimmar. Det motsvarar elbehovet för två stålverk i den storleksordning som planeras i Boden, 10 skapligt stora batterifabriker eller elförbrukningen i Stockholm och ytterligare några län i Mellansverige.Eftersom det fortsätter att byggas mycket vindkraft och en hel del solel under 2023 så krävs det en kombination av stiltje, mulet väder och minimal nederbörd i fjällvärlden för att överskottet inte ska bli ännu större under 2023.Den el som används i Sverige, liksom den som exporteras, är billig att producera. Elforsk räknar med att elen från ny landbaserad vindkraft kostar 25-35 öre per kilowattimme att producera. Vattenkraften är antagligen ännu billigare. Det är för denna el som vi under december har betalat mellan två och tre kronor beroende på var i landet bostaden ligger.Vilka som är vinnare på detta är uppenbart. Min hemkommun, Umeå, äger en fjärdedel av elen från Stornorrfors kraftverk. I vanliga fall ger detta intäkter på omkring 100 miljoner kronor per år. 2022 blev det mer än tre gånger så mycket. I grannstaden Skellefteå räknar Skellefteå kraft med att göra en rekordvinst för 2022.Förklaringen är att priset på el sedan mitten av 1990-talet sätts på en elmarknad. Det är många varor som prissätts på en marknad utan att detta leder till våldsamma prissvängningar, men elmarknaden är speciell. Det är alltid den dyraste produktionen som bestämmer priset. Problemet på elmarknaden är att det finns stora tröskeleffekter. När vindkraften sätter priset en blåsig dag med liten elanvändning kan priset bli nära noll. När det däremot är gaskraftverk som sätter priset kan det dra iväg till extrema nivåer. Det vi har sett under det senaste året är att det även med ett gigantiskt överskott på el finns en stor risk för extrema prisnivåer så länge priset sätts på elbörsen.
*****
måndag, januari 16, 2023
Kalla mig omodern.
Läste ett inlägg i DN idag, som jag helt och hållet sympatiserar med. Det handlar om dagens unga och deras inställning till att skriva för hand. I denna digitaliserade värld har ju alla elever sin egen dator. Det är bra, men bara som hjälpmedel.
Det är väl konstaterat att man lär sig mer genom att skriva själv, för hand. På datorn är det för enkelt att virra iväg på andra vägar.
Här kan du (kanske) läsa inlägget .
*****