Snöyran är lite mer balanserad idag, och vinden lite snällare. Gårdagens lättja är alltså inte försvarbar för denna dag också.

Mjukt och vitt - så ser det ut överallt. Särskilt där snöröjningen inte har hunnit vara framme. Där har naturen fått fria händer ( fastän den inte har några ) att skapa sköna former. 

När jag står där och fotograferar möter en kille och går förbi mig. Han ser ut att frysa. Dunjacka, huva och en buff uppdragen för halva ansiktet. Händerna nedstuckna i byxfickorna. Två meter bortom mig tvärvänder han och börjar gå åt samma håll som jag. 

 - Det är kallt, säger jag.

 - Sorry, säger han. English.

 

Det visar sig att han är engelsman, boende i London, men här på besök genom jobbet. Jag bedömer att han är i tjugofemårsåldern. Mycket pratsam och ställer frågor som jag försöker besvara så gott jag kan.

 

 - Is i always this cold, frågar han. 

 

Jag berättar att det egentligen inte är så kallt. Bara några minusgrader. 

  - I have got the wrong kind of shoes, säger han och jag ser att han som många ungdomar går i 'sommarskor'. Vita i tennismodell. 

 - Why is it so dark, blir den andra frågan.

 - Well, svara jag, you know we are in the arctic region where the sun hardly shows during mid winter. Come here during summer and you will see the opposite - sun day and night.

 

Jag frågar vidare om han är student och kanske börjat sin första termin här på universitetet. Men då förklarar han att han jobbar för reseföretaget Tui. Jag anar att han skickats hit med någon grupp från London. En ny direktlinje är ju etablerad London - Luleå.

 

Det blir en del mer snack där vi går. Jag hemåt. Han mot sitt hotell, där vi skiljs åt sedan jag förklarat vad det är som finns på andra sidan gatan sett från hotellentrén. Stadsparken ser lite märklig ut i vinterskrud. Den gjordes ju om från grunden under 2022 och har inte hunnit med att växa till sig. Det som sticker upp därborta i det vänstra övre hörnet är inte skulpturer, som han trodde.

 - It's a playground for children. 

 - Aha. Nice talking to you. Now I have work to do, sa han och vi skiljdes åt.

 

Lite förundrad var jag över det faktum att han jobbade med resor, men hade så pass begränsad kunskap om den destination han nu befinner sig på.

 

Men det var trevligt med sällskap.

 

*****