Lördagsrapport

Fuktgrå blev dagen, med midvinterljus under gråblå moln. Det är fullkomligt stilla. Inte ens ett vindstråk, som skvallrar om att jag är utomhus. Naturen känns inbyggd i en glaskupa. Jo - Där hörs i alla fall isen, som även idag häver sig, knakar och sjunger, när vattnet pressar på underifrån.

Elvakaffet, som i vårt fall oftast serveras till P1:s luncheko, berättar om ännu en undersökning, som visar att vi är på fel väg. Hur vi tär på jordens resurser.

 

Som för att bekräfta detta. Som för att visa vem som bestämmer. Som en mild varning ruskar ett skalv oss ordentligt vid halvtvåtiden. Hjärtat stannar nästan. Huset skakar till.
"Vad var det?"
Vi rusar mot dörren, öppnar och hör ett flyende muller under någon kort sekund. Inser vad det handlar om, och lugnar oss. Märkligt nog hörs inget på nyheterna, och vi börjar tvivla på oss själva.

Jordskalv är inte helt ovanliga i Norrbottens kustland. Det händer någon gång då och då.

Kan det ha varit en ljudbang från någon flygplan?

Ett mejl till den gode Reyni Bödvarsson i Uppsala får klara ut, vad det rörde sig om.

 

Eftermiddagen övergår i kväll. Bastun värms. Vi sitter där och låter värmen tränga in i varje por. En nyfiken liten räv vädrar stekt fläsk och överraskar oss ute på bastubron.

 

Lax under cashewnötstäcke, med rostade rotfrukter hade säkert också passat Mickel. Men han fick inget. Sur gick han vidare och snodde i förbifarten de späckstycken, som vi satt upp i ett träd, och som var ämnat åt våra vänner fåglarna.